En röst på Socialdemokraterna är att köpa grisen i säcken. Enligt partiledaren Stefan Löfven i DN kan en röst på S betyda en S-M-regering. Det kan lika gärna betyda en S-V-MP-regering. Eller en S-C-FP-MP-regering. Vem avgör? Ja, inte väljarna i alla fall.
Socialdemokraterna vill gå förbi väljarna och försöka bilda regering hur väljarna än röstar. Frågan är vad som hindrar att redan i dagens riksdag bilda en regering i enlighet med Löfvens önskedrömmar?
Problemet för Löfven är att hans önskedrömmar inte har något med verkligheten att göra. S-C-FP-MP har redan 184 mandat och egen majoritet i risdagen. Om Löfvens önskedrömmar hade någon realism i sig, skulle han kunna bilda regering genast.
Att kallt räkna med att partier som ingår i ett annat regeringsalternativ ska byta sida efter valdagen är inte så lite respektlöst. Både mot partierna man vill se som samarbetspartner och mot väljarna. Löfven räknar med att alla ska dansa efter hans pipa. Väljarna ska inte ha något att säga i maktspelet.
Men Socialdemokraterna är ett parti med 30-35 procents väljarstöd. De kan inte domptera politiken längre.
De som tjänar mest på detta utspel är Sverigedemokraterna. Med tydliga regeringsalternativ minskar benägenheten att rösta på partier som står vid sidan av. Väljarna vet då att man i första hand röstar på statsministerkandidat och i andra hand på parti. Att avstå från att välja regeringsalternativ är ett högt pris. Men med Löfvens önsketaktik är det fritt fram att rösta på SD eftersom det inte finns ett seriöst regeringsalternativ mot Alliansen.