Stockholm City (foto: Dick Erixon)

Irak 10 år: är demokrati kompatibel med islam?

tisdag 19 mars 2013 · 6:56

Så här inför tioårsdagen av den invasion som startade 20 mars 2003 av Irak är det intressant att se att medievänstern och de allra hårdaste kritikerna av islam gör samma analys: George W Bush gjorde fel som invaderade och störtade diktatorn Saddam Hussein i syfte att starta en demokratisk process i Mellanösterns muslimska länder.

Massmedierna är besatta av att “bevisa” att de hade rätt när de kritiserade, för att inte säga kampanjade, mot USA:s aktivism. Iraqierna används enbart som tillhygge i antiamerikanismen i nyhetsförmedlingen. Alla redaktioner har givit stor publicitet åt antalet döda efter invasionen, men aldrig någonsin brytt sig om att ställa dem i relation till antalet civila dödsoffer under Saddam Husseins tid vid makten. Döda irakier är bara intressanta när de kan användas för att tvåla till USA.

Men också från andra hållet, från de allra hårdaste kritikerna av islam kommer samma dom över invasionen av Irak: det var bara dumt och naivt att tro att man kan överföra västerlandets demokrati och rättsstat till ett muslimskt land.

Från detta håll använder man mediernas fokusering vid dödstalen för att kritisera muslimernas oförmåga att skapa ett värdigt samhälle utan barbarism. Nu framförs svidande kritik mot den legendariske mellanösterkännaren och professorn Bernard Lewis, som var en av de tongivande experter som träffade George W Bush och menade att man i Irak kan införa rättsstat, demokrati och individuell frihet om man röjer Saddam Hussein ur vägen. American Thinker skriver att Lewis bevisligen totalt missuppfattat utvecklingen:

“De”, det vill säga den muslimska lokalbefolkningen i Afghanistan och Irak, har valt att avvisa möjligheten att etablera den västvärldens frihet “vi” ville förse dem med, för att istället eftersträva hurriyya där frihet är liktydigt med slaveri under Allah.

Har då medierna och de hårdaste kritikerna av islam rätt? Var Irakkriget ett misstag?

Jag var för invasionen och har under många år försvarat strävan efter frihet och demokrati i Irak och Afghanistan. Helt i Bernard Lewis anda. Jag vill fortfarande tro att det är möjligt att skapa respekt för enskilda människors fria val i arabvärlden och den övriga muslimska världen. Att annat än kollektivt förtryck under religionen är möjligt. Men jag är inte lika säker som förut.

Till Sky News säger en brittisk diplomat: “The jury is still out on Iraq’s future.” Det är fortfarande för tidigt att säga hur Iraks framtid kommer att gestalta sig. Demokratin kan få fäste, men de institutioner som folket röstat fram i ny grundlag kan också perverteras och underställas en religiös diktatur liknande den i Iran.

Jag anser ändå att det var rätt att avlägsna en brutal diktator som begick folkmord. Det var en militär seger. Också i Afghanistan var det en militär seger att störta den fundamentalistiska talibanregimen som gav fristad åt al-Qaida att förbereda attentaten 11 september 2001.

Därefter, när väst med militära medel avlägsnat det brutala våldets makt, måste det vara upp till befolkningarna i dessa regioner att själva resa sig upp ur barbariet och bygga ett fritt samhälle. Övergången från diktatur till frihet är aldrig enkel. Se på Jugoslavien i Europa. När diktatorn dog av ålderskrämpor löstes landet upp i ett blodigt inbördeskrig där grannar demonstrerade en ondska mot varandra som är svår att förstå.

Så länge våldet och mördandet minskar och så länge inte nya diktaturer uppstår i Irak och Afghanistan måste insatserna i dessa länder ses som framgångar. Hur tydliga framgångarna är framgår bäst om vi jämför våldet i Irak med våldet i andra länder.

Enligt den mot Irakkriget starkt kritiska organisationen Iraq Body Count dödades nära 4600 civila i Irak under 2012 i politiskt våld. Till det kommer 600 mord. Det innebär totalt mindre än 17 döda per 100.000 invåndare. Det kan jämföras med vänsterns älsklingsland Venezuela under socialisten Hugo Chavez. Här uppgick antalet mördade till 45 döda per 100.000 invånare och år. I socialisternas paradis mördas alltså nästan tre gånger fler än i shiitiskt dominerade Irak.

Intressant är att i ANC:s Sydafrika uppgår våldet till 34 mördade per 100.000 invånare och år — nästan dubbelt så många som i Irak. Jamaica hade 52 mördade per 100.000 invånare och år. Nästan fyra gånger så mycket våldsam död som i Irak.

Detta ger en världsbild som vi inte alls känner igen oss i, eller hur?

Varför? Därför att medierna förvrider och förvränger vår verklighetsuppfattning genom att försöka styra in oss på vänsterns tankesätt. Det sker genom valet av vad som är nyhet och, framför allt, vad som inte blir det. Genom att ständigt visa bilder på blodiga gator i Bagdad men aldrig från Sydafrika eller Venezuela kan medierna upprätthålla bilden av att USA ställer till våld, medan vänstersamhällen är fredliga och trygga.

För övrigt, i USA uppgår det dödliga våldet till färre än fem mördade per 100.000 invånare och i Sverige en mördad per 100.000 invånare. Statistiken är långt ifrån exakt men ger ändå en bild av förhållandet mellan länderna.

Den kapitalistiska västvärlden är alltså, föga förvånande, också den tryggaste.

Satt i denna jämförelse är Irak på väg mot västvärldens mer lugna och mindre våldsbenägna samhällsutveckling, även om de har långt kvar. Jag tycker medievänster skjuter sig själv i foten när de dömer ut utvecklingen i Irak och därmed ger de mest islamkritiska rätt i att muslimer är ociviliserade barbarer.

Tema: Afghanistan · Irak · Islam