Migrationsminister Tobias Billström har fått hård kritik för att han använt orden blonda och blåögda i en intervju. Expressen summerar:
I DN-intervju om papperslösa beskrev migrationsministern ”blonda och blåögda” flyktinggömmare som trevliga – men ”de allra flesta bor hos sina landsmän som inte alls är blonda och blåögda.” Det är en ofattbart märklig och obehaglig formulering.
Billström kategoriserar blonda som goda och har därför förlorat Expressens förtroende.
För bara några dagar sedan skrev författaren Jonas Hassen Khemiri en uppmärksammad debattartikel där han tar upp hårfärgen fyra gånger. Svarthåriga, mörkhåriga, icke-blonda. Han gjorde det för att anklaga dem som är blonda och ljushåriga för att vara rasister. Mörkhåriga är snälla och goda, medan ljushåriga är onda och förkastliga.
Men för denna grova generalisering fick Khemiri enbart beröm i medierna.
Det är alltså så att hårfärg får användas i samhällsdebatten när man anklagar blonda för att vara lägre stående varelser som drivs av en primitiv rastistisk inställning, men man får inte använda hårfärg när man beskriver blonda som trevliga.
Både Khemiri och Billström generaliserar. Båda trampar snett. Men den ene hyllas för dessa generaliseringar medan den andre fördöms. Och det är den som riktar anklagelser vitt och brett som går fri, medan den som försöker beskriva en situation inte gör det. Beror skillnaden på att avsändarna har olika hårfärg?