En kvinnlig förebild att lyfta fram så här på kvinnodagen tar Göteborgs-Posten upp. Malin Lernfelt skriver i Rekorderligt fruntimmer:
Hönan Attila. Järnladyn. Tillmälen alltför brutala för att vara rättvisande, men Margaret Thatcher var ändå ganska nöjd. Mediebilden satte respekt i motståndarna.
Dessutom lät det coolt i unga, lättimponerade fans öron – som mina.
Det är lätt att glömma. Men järnladyn var på flera sätt 1980-talets Barack Obama. Hon blev premiärminister på löften om förändring, dessutom den första kvinnliga i det traditionsbundna Storbritannien.
Ja, och till skillnad från Obama åstadkom hon mer i handling än de flesta andra politiker under efterkrigstiden. Hon lyfte Storbritannien från det fattigaste i Västeuropa till det rikaste. Hon präglar ännu landet, 20 år efter sin avgång som premiärminister.
Så här skrev en av Storbritanniens största tidningar, The Times, i ledare i samband med senaste parlamentsvalet:
Långt innan vallokalerna hade stängts i gårdagens parlamentsval i Storbritannien stod klart vem vinnaren skulle bli. För sjunde gången i rad var det Margaret Thatcher som tog hem spelet. Thatcher förändrade grunderna för brittisk politik.
Och inte kvoterades hon in. Om hon inte haft kraften att för egen maskin nå den yttersta politiska makten, hade hon heller inte haft mandat att genomföra någonting. Det bör de kvinnor som nu börjar förespråka kvotering tänka på. Om de når positioner bara därför att de är kvinnor, blir deras möjligheter att verkligen åstadkomma något liten.
Se mer i bloggen: Thatchers karriär, Margaret Thatcher om frihet på kristen grund
(Andra intressanta bloggar om politik, kvinnodagen, jämställdhet, samhälle, frihet, feminism, Margaret Thatcher, Thatcher)