Nu när Sverigedemokraterna ser ut att bli ett etablerat parti med anspråk på plats i riksdagen — vilket är ett enormt underbetyg till de gamla partierna — tar Dagens Nyheter upp en viktig aspekt i dagens huvudledare, I en enkel värld:
Det är därför lätt att förstå Mona Sahlin som i Ekots lördagsintervju förklarade att hon skulle lämna en demonstration hon hade tänkt delta i om Jimmie Åkesson plötsligt dök upp. […] Problemet med den hållningen är att den i många väljares ögon är oschyst.
På en fråga från Expressen/Demoskop (16/10) om SD är ett främlingsfientligt parti svarade 83 procent ja. Men samtidigt ansåg 38 procent att det är rätt av andra partier att samarbeta med SD om partiet kommer in i riksdagen.
Hur mycket de svarande lägger in i begreppet ”samarbeta” framgår inte. Men rimligen måste det åtminstone innebära att man vistas i samma rum som dem, att man talar med dem och tar reda på var de står i olika frågor.
Att hellre avstå från att demonstrera för det man tror på än ta risken att hamna på samma bild som Jimmie Åkesson kan uppfattas som ett brott mot vanliga mänskliga umgängesregler. I stället för en debatt om Sverigedemokraternas världsbild får vi då ett fokus på frågor om politisk etikett och respekt för väljarna.
Det passar Sverigedemokraterna perfekt.
Ja, och med tanke på att Mona Sahlin umgås med, håller tal hos och lyckönskar rörelser som palestinska Fatah, som inte tagit avstånd från att döda judar som politisk strategi, kan knappast Sverigedemokraterna anses vara särskilt extrema.
Att visa respekt för dem som svenska folket i allmänna val har utsett till förtroendevalda, till riksdagsledamöter, är att respektera det demokratiska systemet. Man kan ha stora åsiktsskillnader, men ska demokrati fungera måste motståndare tala med varandra. Det är fundamentalister som vägrar samtala, för att istället diktera, domdera och i förlängningen döda.
I en demokrati handlar det om att åsikter och budskap bryts mot varandra i öppen debatt. Men de gamla partierna som nu utsätts för ny konkurrens tar inte kritiken på allvar. Man försöker tiga ihjäl den. Men då glömmer man att de nya aktörerna har hela sin kraft ute i folket. Utan ett folkligt stöd hade man inte haft en chans. Det är alltså ett eller ett antal hundra tusen medborgare man vill tiga ihjäl.
Det strider mot demokratins grundläggande principer. Man måste ta debatten. Man måste i sak förhålla sig till de frågor som denna del av svenska folket anser angelägna. Man måste förklara på vilket sätt de har fel, varför och hur de upplevda problemen ska lösas på annat sätt.
Allt annat än att tiga — som är fundamentalisternas sätt att agera. Inte demokraters.
(Andra intressanta bloggar om politik, Riksdagsval, val 2010, Socialdemokraterna, Sahlin, Sverigedemokraterna, regeringsmakten, Alliansen, regeringen, vågmästarställning, demokrati)