Så har han gjort det igen, Kristdemokraternas partiledare och socialminister Göran Hägglund. En synnerligen rak och vass samhällskritik framförs på DN-Debatt, Sveriges radikala elit har blivit den nya överheten.
Det är ljuv läsning. Ännu en rak höger i Solarplexus på den självgoda vänster i politik, kultur, myndigheter och universitet som anser sig ha rätt att styra över medborgarnas liv. Han provocerar dem som anser sig ha monopol på att få provocera. Helt underbart. Några axblock:
Inom kulturvänstern har vanliga Svenssons och deras Svenssonliv länge setts som det självklara objektet för hån och misstänksamhet. Det har stått klart i filmer och böcker i mer än trettio år. Men under senare tid har den andan spridits till allt större delar av det svenska offentliga livet. Det handlar inte bara om mediala Reclaim the street–upplopp och ”konstnärer” som lever på att provocera och sprida olust i det offentliga rummet. Det handlar också om en allmän politisk trend. Sveriges radikala elit har kommit att bli den nya överheten. […]
Skulle Ruwaida, Borgström, Sahlin eller vilken höghästad kvällstidningskrönikör som helst syna dessa alldeles vanliga svenskar i deras vardag skulle man säkert komma fram till att deras vanor och hemtraditioner är inskränkta, patriarkala, följer förlegade normsystem och är politiskt opassande på en massa olika sätt. Frågan är varför vanligt folk ska behöva bry sig om sådant mästrande. Det ska de förstås inte. […]
För vad är det egentligen för attityd som döljer sig under alla ideologiska krumbukter när man inte vill tilltro vanligt folk att få använda sitt omdöme? Är det inte det som är folkförakt?
Ytterst handlar detta om att folk har rätt att slippa bli besvärade av den politiska makten av den enda anledningen att de är vanliga.
Problemet är att jag inte vet om jag kan lita på att Hägglund och Kristdemokraterna menar något av det här. Är man beredd att ompröva sin förmyndaraktiga alkoholpolitik? Eller anser man politiken gör rätt som ägnar sig åt att håna människor på detta område? Alkoholproblem finns, men för mig betyder inte det att staten och överheten har svaret. Om KD inte tror att människor kan hantera flaskan, hur kan man då tro att de kan vara föräldrar med ansvar för barn? Det går inte ihop. Antingen tror man på vardagens människor, eller så gör man det inte.
Jag hoppas Kristdemokraterna omsätter den ideologiska sprängkraft som Hägglund demonstrerar i sina program. Då kommer man att belönas med väljartillströmning. Men ännu är mitt intryck att partiet inte vet vilken fot man ska stå på när det kommer till praktisk politik, förmynderiets eller verklighetens folk.
Se mer om Hägglund i bloggen: Politisering har utarmat kulturen, Vem segrade i Almedalen?, Nihilismens 100 år av hegemoni är över, Göran Hägglunds trovärdighet faller, Än lever hoppet om ett fräschare KD.
(Andra intressanta bloggar om politik, Göran Hägglund, Kristdemokraterna, idédebatt, värderingar,filosofi, ideologi, konservatism, kristendom, sociologi, nihilism, kapitalism, socialism, liberalism, civilsamhället, regeringen, Alliansen)