När medlemsländernas regeringschefer nu enats om att nominera Barroso som ordförande i kommissionen, flyttar fokus över till det enorma pussel och omfattande maktspel i korridorerna som föregår nomineringen av övriga 26 kommissionärer. Vilket land ska få vilken portfölj? Vilka personer är kompetenta nog för de tunga portföljerna?
Göran Persson (S) blev grundlurad i förra vändan 2004: trots att Margot Wallström varit kommissionär i fem år med goda vitsord, fick hon den kanske minst inflytelserika portföljen av alla — PR-frågor — tillsammans med den fina men innehållslösa titeln “vice ordförande” i kommissionen.
Förhoppningsvis ska inte statsminister Fredrik Reinfeldt (M) spela bort korten lika illa.
Vilka kommissionärsportföljer är tyngst och mest eftertraktade? Det beror på vilka ambitioner olika medlemsländer har. Nedan finns hela listan på kommissionärer, med de mest inflytelserika först. Mest spännande blir valet av utrikeskommissionär eftersom Lissabonfördraget gör den portföljen näst mäktigast i EU, som chef över EU:s utrikesförvaltning, ordförande vid ministerrådsmöten med medlemsländernas utrikesministerar och vice ordförande i kommissionen. Höge representanten Javier Solanas uppdrag uppgår i utrikeskommissionärens.
Visst vore det kul om Carl Bildt fick det uppdraget? Som tidigare premiärminister och hög representant för EU i Bosnien har han helt klart erfarenheterna som krävs. Men maktspelet mellan de stora länderna är förmodligen mer avgörande än tänkbara personers kvalifikationer. Och nu när ett litet land, Portugal, lägger beslag på ordförandeposten är det knappast troligt att Tyskland, Frankrike, Italien och Storbritannien släpper också den näst mäktigaste posten.
Som bloggen tidigare diskuterat (i intervjuer med EU-kandidater) tycker jag att Sverige borde satsa på att ta handelsportföljen. Sverige är ett synnerligen exportberoende land, och vi skulle vara trovärdiga pådrivare av EU:s kärnuppgift — att öppna gränserna för högre välstånd. Sverige skulle kunna driva EU framför sig i världshandelsförhandlingarna som gått i stå.
Problemet är att vi kanske inte har någon perfekt politiker för uppdraget. Ulf Dinkelspiel hade varit perfekt med sina gedigna erfarenheter som tidigare chef för Exportrådet och handelsminister och nu ordförande för Internationella handelskammarens svenska gren. Men han fyller 70 år om några veckor, och han kanske inte vill göra som jämngamla Marit Paulsen och Alf Svensson — starta ny karriär.
Carl Bildt har ju alla kontakter som krävs, men hur är hans intresse för ekonomi? Kanske borde Sten Tolgfors belönas för sin självuppoffrande insats i det försvarspolitiska getingboet, och få återgå till handelspolitiken? Ett annat namn är hans efterträdare som handelsminister Ewa Björling.
Och att befordra Urban Bäckström, VD Svenskt Näringsliv, eller Peter Egardt, VD Stockholms Handelskammare, känns inte troligt med tanke på de frostiga relationerna mellan Fredrik Reinfeldt och näringslivets organisationer. Men Jens Spendrup är ju företagare och dessutom ordf i Svenska Handelskammarförbundet mm. Det vore en viktig markering om regeringen i EU-arbetet lyfte fram en “riktig” företagare, som dessutom kan agera i den politiska miljön.
Om det måste bli någon annan portfölj är ju forskningskommissionären inget dåligt val. När jordbruksbudgeten ska bantas är det meningen att forskningen i Europa ska få mer pengar. Här har ju Sverige en nyss avgången forskningsminister, Lars Leijonborg (FP). Men jag tror Moderaterna anser sig ha första tjing på Sveriges kommissionärspost efter det att Socialdemokratin haft monopol på den sedan EU-inträdet 1995. Därför tror jag inte heller det blir någon ambassadör eller annan opolitisk tjänsteman som blir Sveriges röst i kommissionen.
Men en sak är klar, det blir säkert en tyngre kommissionärspost för Sverige än den vi haft hittills…
LISTAN – OM DESSA PORTFÖLJER HANDLAR DET
Utöver ordförande, ska följande poster tillsättas inför den kommande femåriga mandatperioden 2009-2014 (inom parentes nuvarande innehavare):
Utrikeskommissionär (Benita Ferrero-Waldner, Österrike/Javier Solana)
Jordbrukskommissionär (Mariann Fischer Boel, Danmark)
Handelskommissionär (Catherine Ashton, Storbritannien)
Konkurrenskommissionär (Neelie Kroes, Holland)
Näringslivskommissionär (Günter Verheugen, Tyskland)
Justitiekommissionär (Jacques Barrot, Frankrike)
Regionkommissionär (Danuta Hübner, Polen)
Miljökommissionär (Stavros Dimas, Grekland)
Ekonomikommissinär (Joaquin Almunia, Spanien)
Budgetkommissionär (Dalia Grybauskaité, Litauen)
Tull- och skattekommissionär (Laszlo Kovacs, Ungern)
Inre marknadskommissionär (Charlie McCreevy, Irland)
Energikommissionär (Andris Piebalgs, Lettland)
Fiskerikommissionär (Joe Borg, Malta)
Internkontrollkommissionär (Siim Kallas, Estland)
Transportkommissionär (Antonio Tajani, Italien)
Forskningskommissionär (Janez Potocnik, Slovenien)
Utbildnings- och kulturkommissionär (Jan Figel, Slovakien)
Hälsokommissionär (Androulla Vassiliou, Cypern)
Utvidgningskommissionär (Olli Rehn, Finland)
Biståndskommissionär (Louis Michel, Belgien)
Socialkommissionär (Vladimir Spidla, Tjeckien)
Konsumentkommissionär (Meglena Kuneva, Bulgarien)
Information- och mediekommissionär (Viviane Reding, Luxemburg)
Informationsstrategikommissionär (Margot Wallström, Sverige)
Flerspråkighetskommissionär (Leonard Orban, Rumänien)
(Andra intressanta bloggar om politik, Europa, EU, EU, EU-parlamentet, EU-toppmöten, Moderaterna, Fredrik Reinfeldt, Carl Bildt, Margot Wallström, EU-kommissionen, EU-ordförandeskap)