Svenska myndigheter lägger mer och mer pengar på att framställa sig själva i god dager, snarare än att fullgöra den uppgift man är satt att sköta. Sida (Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete) har till uppgift att se till att det miljardregn som riksdag och regering tilldelar biståndet kommer till nytta.
Men i en skrivelse verkar man mer orolig över att svenska folket inte känner till Sida som myndighet. Nya Wermlands-Tidningen skriver i ledare:
Sida konstaterar i skrivelsen att myndigheten har låg trovärdighet och kopplar detta till att myndighetens informationsinsatser minskat kraftigt under de senaste fem åren. Låt oss vara tydliga här, skattepengarna skall gå till bistånd men inte till allmänna PR-insatser för Sida. Myndigheten skall utöva sin verksamhet på normalt sätt, men inte göra reklam för sig själv och sin förträfflighet. Sammanfattningsvis råder vi biståndsministern att vara mycket tydlig i ordergivningen till Sida och att noggrant följa upp dess aktiviteter
Det här är ännu ett exempel på svenska statens förfall. Inom polisen minskar effektiviteten genom att poliser tvingas utföra kontorsjobb eftersom kontorister sparkas. Inom sjukvården är arbetsledningen så inkompetent att allt färre vill vara anställda i landstingen, utan hyrs in från privata bolag där man vet att ta hand om sin personal.
Här får vi nu höra att myndigheten som har hand om biståndsprojekten vill lägga mer av biståndet på reklam för att påvisa den egna myndighetens förträfflighet, och därmed mindre på att mätta svältande barn i Afrika.
Det är så här planekonomi fungerar. Den som kommer åt miljardrullningen av ägarlösa skattepengarna använder dem för egna, personliga önskemål. Det är därför alla planekonomier har havererat. De utsätts inte för konkurrens och därför inte för den granskning som marknaden, det vill säga kunderna, utför. Och ingen är bättre än kunder på att göra kvalitetsgranskning. Det är ju kunderna som konsumerar varor och tjänster. Ingen är bättre skickad än dem att avgöra om pris och kvalitet är rätt avvägda.
Allt detta försvinner när staten och byråkrater tar hand om medborgarnas löner. Istället kan Sida-chefer sitta och vräka skattemiljoner på reklam om sig själva, för vem ska klaga? De döda barnen i Afrika? De kuvade skattebetalarna?
Genom planekonomi växer ett pampvälde fram som på inget sätt lever upp till demokratiska ideal, eller jämlikhetsideal. Det är därför jag har så svårt att förstå varför socialister och kommunister som så gärna talar om jämlikhet förespråkar det system som genom historien visat sig vara det mest ojämlika och mest toppstyrda som mänskligheten skådat.
Det bästa bistånd som finns är att låta männskor kunna sälja sin produktion genom världsomspännande frihandel. Då kan de komma på fötter för egen maskin, och känna stolthet och tillfredsställelse över sin egen förmåga. Visst är bistånd viktigt, särskilt i katastroflägen, men det bästa är när människor får växa genom egen förmåga snarare än vara hänvisade till allmosor och bidrag.
Och det bistånd vi ger tycker jag ska vara frivilligt, inte tvångsanslag via skatter och statsbudget. Avskaffa biståndsbudgeten och inför skatteavdrag för gåvor till välgörande ändamål. Då kan frivilligorganisationer som Röda korset och kyrkorna samla in pengar och uppmana till vår solidaritet. Och vi som medborgare har att visa vårt eget ansvar, vår egen moral, genom att vara givmilda. Den uppgiften ska vi inte överlåta åt riksdagsledamöter som sätter sprätt på våra pengar genom att låta byråkrater på Sida använda biståndsmedel för att göra reklam för sig själva.
(Andra intressanta bloggar om politik, frihandel, bistånd, biståndspolitik, Sida, demokrati,MR, frihet)