Amerikansk assimiliering mot svensk inte-gration – Dick Erixon

I Göteborgs-Posten skriver Dilsa Demirbag-Sten om Sveriges mest tabubelagda ämne: den obefintliga integrationen av immigranter i Sverige, Ta emot folk i folkhemmet:

Välfärdsstatens syfte är att förhindra att människor faller utanför, så hur kommer det sig att länder där den är starkt förankrad uppvisar ett större etniskt utanförskap än USA? …
De nyanlända immigranter jag träffat i USA hävdar att de redan efter fyra år känner sig som amerikaner. Att ha ett arbete verkar vara det som bekräftar tillhörigheten i samhället och delaktigheten i den amerikanska drömmen.

Jag gillar att Demirbag-Sten vågar ta upp detta ämne, men jag håller ju inte alls med henne om förklaringarna: svenskar skulle vara fördomsfulla på en helt annan nivå än amerikaner när det gäller utseende (ickeblond kan inte bli svensk) och svenskar vägrar bjuda invandrare till sina hem. Därför känner sig invandrare “isolerade och oförmögna att få kontakt med etniska svenskar”.
Det hon ser som fördomsfull isolering är ju i själva verket en konsekvens av den sjuka definition det officella Sverige håller sig med när det gäller “integration”. Det nu nedlagda Integrationsverket och det av staten startade kampanjorganet “Sverige mot rasism” gjorde – tills denna blogg kritiserade dem – följade definition av integration:

Till skillnad från assimilation som förutsätter anpassningen till majoritetens normer och förhållningssätt, betyder begreppet integration att olika grupper i samhället inte behöver ge upp sin särart … Integration är en ömsesidig process även om uppmärksamheten ofta riktas på de grupper som ska komma in i samhället. Förändringen involverar både de(n) grupp(er) som ska integreras och samhället i stort.

Det betyder att staten av etniska svenskar krävt att man – även om man alltid bott och alltid tänkt bo och leva i Sverige – ska ge upp svenska traditioner i lika hög grad som personer från Mellanöstern ska ge upp sina traditioner, trots att de lämnat sina hemtrakter och kommit till Sverige. Integration från det officiella Sverige kan tolkas som krav på att svenskar ska acceptera sharialagar i lika hög grad som muslimer ska acceptera svensk lag.
Det råder en förödande relativism i den svenska politiska korrektheten som svenska folket inte ställer upp på.
Men eftersom frågorna inte får diskuteras öppet, väljer man att sluta sig inåt så att man kan leva efter svensk kultur i sitt eget land. Svenskar som inte vill börja tillämpa traditioner från bortre Asien, Sydamerika, Afrika eller Mellanöstern måste med andra ord isolera sig i egna enklaver.
Integrationspolitiken är med andra ord i sig orsaken till de problem Dilsa Demirbag-Sten iaktar.
Den förda politiken är förödande för verklig integration, som måste syfta till assimilering. Nyanlända personer måste omedelbart få klart för sig att i Sverige gäller svenska lagar, regler, traditioner och kultur som norm. Det betyder inte att andra kulturer är mindre värda. Men i Sverige är svensk kultur norm och utgångspunkt. De som vill leva i Sverige har inget annat val än att lära sig svenska språket och smälta in i den svenska kulturen.
Allt annat leder till segregation och allt hårdare motsättningar mellan folkgrupper.
Det har världens främsta invandrarland klart för sig. Den som vill bli amerikansk medborgare genomgår inte enbart omfattande språktest utan också historiska prov där man måste bevisa att man lärt sig amerikanska värderingar och hur Amerika utvecklats. Medborgarskapet betyder i USA att man lämnar sin gamla nationella identitet bakom sig och blir amerikan.
Vi borde ställa samma krav på svenska invandrare. De måste ge upp sin gamla identitet och sträva efter att bli svenskar.
Att assimilering inte är något extremistiskt har här i bloggen framgått när jag citerat den erkände filosofen Francis Fukuyama som i Wall Street Journal konstaterat ”amerikaner som ser vad som händer i Europa kan vara glada över att de har gjort sitt land till ett assimilationens kraftfält”. Den framstående debattören och författaren Ayaan Hirsi Ali påpekar ofta att “många i den muslimska minoritet är ovilliga att assimileras in i ett öppet samhälle”. Något hon anser nödvändigt för att skapa integration.
Kaliforniens guvernör Arnold Schwarzenegger lyfter som den invandrare han är, fram de amerikanska värderingarna: ”Vi måste assimilera immigranterna in i vårt samhälle. Vi vill inte bara att immigranter ska leva i Amerika, de ska leva som amerikaner.”
Assimilering är det som fattas i svensk integrationspolitik.
Läs mer i tidigare blogginlägg:

(Andra intressanta bloggar om politik)