Vänsterpressen är syrligt giftig mot socialminister Göran Hägglund sedan han igår höll inledningstal vid kristdemokratiska rikstingets öppnande. Och då väcks ju intresset: sa han något ideologiskt? Och svaret är, ja. I den för Sverige så känsliga frågan om trygghet sa Hägglund:
Jag tror på trygghet och jag tror samtidigt på personligt ansvar. Jag tror på ett samhälle där vi tar ansvar för oss själva och där vi tar ansvar för andra. Ansvar för varandra. Välfärdssamhället bygger både på solidaritet och på det personliga ansvaret. För utan det personliga ansvaret finns en risk att skyddsnäten inte blir skyddsnät … utan snarare blir till hängmattor.
Han syftar på att bidragssystemen blivit så generösa att får människor att inte arbeta. Ett budskap han formluerar så här:
Den svenska välfärdsmodellen är en av de mest generösa i världen. Och ska så förbli. Icke desto mindre. För politiker på vänsterkanten verkar det inte finnas någon nivå som är hög nog när det gäller bidrag och ersättningar . . . Socialdemokraterna vill höja ersättningar för välavlönade, jag vill sänka skatten för vanligt folk.
Man kan verkligen fråga sig varför “bidrag” har en så starkt positiv laddning i svensk samhällsdebatt. Bidrag är ju på inget sätt synonymt med trygghet. Att vara bidragsberoende är att vara utlämnad och i händerna på andra, på dem som beslutar om bidragen.
Verklig trygghet ligger ju i att ha makten över det egna livet. Och då är trygghet synonymt med eget sparande, med ett hyggligt stort sparkapital som man kan ta till när något oförutsett har hänt. Då har man som människa fortsatt makt över sitt liv medan man finner nya vägar framåt. Bidrag däremot, innebär att man blir systemens slav. Man blir i händerna på myndigheters nyckfulla regler och krav, som inte sällan betyder ännu större passivisering och minskad egenmakt.
Tänk om vi hade samma ljusa och starkt positiva syn på “sparkapital” som vi har på “bidrag”. Då skulle vi som samhälle vara betydligt bättre rustade för tuffare tider.
(Andra intressanta bloggar om politik, kristdemokraterna, Hägglund, alliansen, regeringen, bidragskultur, arbetsmoral, skatter, ekonomi, företagande, entreprenörskap, företagandets villkor, tillväxt)