Miljöpartiet är i opposition och har begränsat inflytande över svensk politik, ändå är mediebevakningen av deras kongress nästan hysterisk. Det är kanske ett utslag av var journalistkårens partipolitiska sympatier finns. En så här omfattande bevakning av sin kongress har inget borgerligt parti fått uppleva, inte ens i regeringsställning.
Norrköpings Tidningar analyserar dock ett intressant utspel i regeringsfrågan från socialdemokratiska partisekreteraren Marita Ulvskog. Hon öppnar för att också vänsterpartiet ska ingå i en s-ledd regering om man vinner valet 2010. Det ser tidningen som en trevlig present till Reinfeldt inför sommaren, Får Ulvskog bestämma sitter Reinfeldt kvar:
Att socialdemokraterna vill bilda koalitionsregering med miljöpartiet har vi i och för sig haft på känn länge . . . Ulvskog anser emellertid att det vore omöjligt att lämna vänsterpartiet utanför en rödgrön koalition . . . Den kanske viktigaste marginalväljargruppen inför nästa val utgörs av de nya medelklassväljare som lika gärna kan tänka sig att rösta borgerligt som socialdemokratiskt. Vad som utmärker dessa väljare är bland annat en pragmatisk snarare än ideologisk hållning till politiken . . .
Ohlys klasskampsretorik, vänsterpartiets EU-motstånd, kraven på våldsamma skattehöjningar och en lealös hållning i statsfinansiella frågor är alla faktorer som – på goda grunder! – skrämmer väljarna. Om vänsterpartiet skulle sitta med i en rödgrön koalition kommer mycket av de vänstersocialistiska förslagen också att bli regeringspolitik.
Släpper socialdemokraterna in vänsterpartiet ökar chanserna för en borgerlig seger i nästa riksdagsval.
Så kan man se det. Men hur det än går i förhandlingarna mellan s-mp-v, kommer väljarna att veta att vänsterpartiet får stort inflytande vid en vänsterseger i valet. Det är därför socialdemokraterna förut så intensivt talat om att bryta blockpolitiken. När man talar om att göra upp med mitten, har det varit ett sätt för s att till väljarna säga att kommunisterna inte kommer att få något inflytande över en socialdemokratisk regering.
Det har varit en synnerligen framgångsrik taktik i mer än 50 år, och många i folkpartiet och centern har gått i fällan och själva hjälpt socialdemokraterna att bli av med den börda som vpk och vänsterpartiet varit. Det är en viktig förklaring till det långa socialdemokratiska maktinnehavet. I andra länder växlar makten mellan höger och vänster, men i Sverige har socialdemokraterna lurat folkpartister och centerpartister att till väljarna säga att ni kan rösta på s, för det är ett mittenalternativ snarare än ett vänsteralternativ. Därmed har socialdemokraterna kunnat upphäva maktväxling i regeringsinnehavet.
Men genom Alliansens bildande, då folk- och centerpartister varit mer angelägna om att presentera ett eget regeringsalternativ istället för att tala väl om ett socialdemokratiskt, har inte längre socialdemokraterna detta manöverutrymme. De är nu nödda och tvungna att ta med vänsterpartiet i sitt regeringsunderlag. De som funderar på att rösta på s i nästa val, vet att det inte blir s-politik, utan en politik som både v och mp kommer att ha inflytande på. Oavsett om de ställer upp som samlat regeringsalternativ eller fortsätter som stödparti.
Detta är Allianssamarbetets största styrka. Man tvingar socialdemokratin att bli ett parti som andra. (Andra intressanta bloggar om politik, SAP, vänsterpartiet, miljöpartiet, moderaterna, centern, folkpartiet, kristdemokraterna, alliansen, regeringen)