Widar Andersson har i Folkbladet (s) en mycket viktig ledare om medborgarrätt, demokrati och vad det betyder i grundlagsfrågan, Demokrati är mer än politik:
Inom socialdemokratin finns traditionellt en mycket stark tilltro till politik. Politiska beslut, fattade av folkvalda politiker ska enligt traditionen vara sista instans under mandatperioderna mellan demokratiska och allmänna val då väljarna sparkar eller anställer nya politiker. Därav följer ett lika traditionellt motstånd mot Författningsdomstolar. Ingen utom väljarna ska ha rätt att överpröva politiska beslut . . .
Men i en modern demokrati är maktbalans och rättstrygghet minst lika viktiga som politisk överhöghet. Grundlagarnas primära uppgift är att skydda medborgarna från staten. För balansens skull vore det därför inte så tokigt om någon annan än just statens politiker hade att slutligt avgöra om de nya lagar som statens politiker stiftar är i enlighet med grundlagarna eller inte.
På EU-nivån finns EG-domstolen med uppgift att döma av medlemsländernas politik mot EG-rätten. Men på nationell nivå har vi bara papperstigrar som KU, Lagrådet och Riksrevisionen. Det är otillfredsställande.
Folkstyre och demokrati är stora, breda och flerdimensionella begrepp som omfattar betydligt mer än att statens folkvalda politiker är fria att fatta vilka beslut de vill. Enskilda människors möjlighet att få sina intressen skyddade och prövade av andra än politiker är en väsentlig del av den demokratiska helheten.
Här summerar Andersson något som är helt centralt i demokratibegreppet, som förbisetts av de flesta i Sverige. På 1970-talet, då regeringsrådet Gustaf Petrén stred för medborgerliga fri- och rättigheter inför den grundlag som antogs 1974, hade han dåtidens vänster bakom sig. FiB-juristerna förstod hur viktigt det är att också enskilda medborgare kan kräva rätt mot staten när man blivit felbehandlad. Demokrati är inte bara kollektiva majoritetsbeslut, utan också medborgarens rätt mot överheten i stat och myndigehter.
Denna dimension har bara blivit viktigare i takt med att allt fler lagar stiftats som kringgärdar medborgarens frihet. Det vore beklämmande om man på vänstersidan i svensk politik inte längre sluter upp bakom krav på att ge medborgaren större rätt mot överheten, nu när det som inte lyckades på 1970-talet ser ut att kunna bli verklighet på 2000-talet.
De som har ett underifrånperspektiv på samhälle och stat borde kämpa för en författningsdomstol och lagprövning. Det skulle stärka den enskilde medborgarens ställning mer än mycket annat. (Andra intressanta bloggar om politik, samhälle, demokrati, grundlagsutredning, författningsdomstol, juridik, MR, frihet, medborgarrätt)