Nu när terrordåd i väst kommer allt tätare, talas det om mer polis och hårdare lagar. Med all rätt. Men jag tycker man glömmer det kanske viktigaste: ledarskapet i samhället.
För att tillsammans hantera hot och attacker mot civila behöver vi samla oss och utveckla en moral som gör att vi kan möta utmaningarna.
Det är svårt att konkretisera moraliska aspekter, men David Frum gör det i BBC:s Hardtalk i helgen. Om detta skriver jag en ledare i Samtiden idag, Väst saknar ledarskap i terrorns tid:
Ledare måste helhjärtat ställa upp på ordningsmakten och försvara deras vaksamhet och ingripanden, även när misstag begås. Det som räknas är syftet med insatserna: att skydda liv. Detta motiv går före mål om att inte besvära oskyldiga med granskning.
Däremot kan man fundera på hur staten i efterhand ber om ursäkt för de ingripanden som, när alla fakta tagits fram, visade sig vara obefogad. Också här handlar det om ledarskap. Man måste kunna försvara en hög säkerhetsnivå och samtidigt hantera avigsidan med detta, en sådan är att personer blir onödigt granskade. Och detta utan att undergräva en fortsatt hög ambitionsnivå i säkerhetsarbetet.
När får vi den diskussionen i Sverige?