Miljöpartiskandalen blottlägger hur förvirrade, osäkra och okunniga vi i Sverige är om vår egen identitet. Vi beter oss som nervvrak i mötet med det nya och okända. Somliga gör allt för att blidka och bli accepterade av andra kulturer, till och över gränsen för självutplåning. Andra försvarar den egna kulturen så hårt att man går över gränsen för vad som är tolerant.
En första lärdom att minnas är att Sverige i grunden är ett genuint kristet samhälle.
Men är vi inte det mest sekulära samhället i världen? Ser sig inte flertalet som ateister? Jo, men att vara sekulär och ateist är typiskt kristet. Sekulariseringen är en del av kristendomen. Sekularisering har sina rötter i en kristen tradition och delar samma historia, vilket innebär att sekularisering är ett i första hand västerländskt – och kristet – fenomen. (Se mer: Kristen ateist är också kristen.)
Det blir därför fullständigt fel när PM Nilsson vill släta över kritiken mot islam i ledare i Dagens Industri:
En farlig tendens i mötet med andra religioner är att definiera det svenska samhället som kristet.
Helt fel. Det farliga är att inte erkänna att Sverige har en på djupet kristen kultur. Det kristna sitter så djupt att PM Nilsson inte ser hur kristen han är. Att vara tolerant mot andra religioner, att förespråka yttrandefrihet, pluralism, demokrati och rättsstat inför vilken alla är lika — det gör PM Nilsson därför att han ingår i en kristen kultur.
Bara i den kristna västvärlden har dessa värderingar uthålligt upprätthållits. I muslimska länder sker försök, men de har alla misslyckats. Islam är inte kompatibelt med dessa värden. Man måste välja sida: står man på den kristna västvärldens sida där religion och politik separeras, eller står man på islams sida där religion i alla lägen är överordnad politik?
Ett skäl till att integration fungerar så uselt i Sverige är att svenska etablissemang inte erkänner sin egen kultur, sin egen identitet, utan låtsas vara något annat än det de är — kristna i själ och hjärta. Den som har identitetsproblem har svårt att möta andra. Pendeln slår hysteriskt mellan en grotesk vilja att vara tillmötesgående intill självutplåning, till att intolerant ta avstånd ifrån och avvisa allt okänt.
Låt oss erkänna vilka vi är, hur vårt värderingssystem ser ut och vari det grundas: kristendomen. Då kan vi lugnt och sansat beskriva hur andra kulturer på bästa sätt kan utövas i samklang med det svenska. Alltid med det svenska som utgångspunkt, eftersom på denna lilla plätt på jorden är svenska normer överordnade alla andra.