På Göteborgs-Postens ledarsida skriver Naomi Abramowicz intressant om det parti som i nästan hundra år varit landets största, Vem vill vara socialdemokrat?
För det första har Socialdemokraterna levt på gamla meriter alltför länge. (…) För det andra saknar partiet saknar svar på samtidens mest brännande frågor. Vad vill de göra åt de sjunkande skolresultaten, den sociala oron, den bristande integrationen och den låga sysselsättningen bland utrikes födda? Det enda svaret tycks vara att man ska höja skatterna. För det tredje har Socialdemokraterna blivit mossiga och ointressanta.
Men jag undrar om inte dessa fyra brister omfattar också flertalet av de andra partierna i riksdagen. Det är som att partierna inte förstår att vi lever på 2010-talet, utan tänker som om det fortfarande var 1980-tal. Man hänger helt enkelt inte med i samhällsförändringarna, allra minst de förändringar man själva orsakat genom önsketänkande av utopiskt snitt.
Till de brister Abramowicz tar upp om fallande utbildning, utebliven sysselsättning och ökad social otrygghet kan vi lägga att politikerna genom klåfingrig reglering bromsar bostadsbyggandet och försvårar för företagen att utveckla ekonomin.
Socialdemokratin är det mest förstelnade partiet, men även andra etablerade partier har djupa problem. Ett första krav för att komma vidare är att se verkligheten som den är, inte som man hoppas att den vore. Då skulle vi genast få en intressantare diskussion som kunde börja angripa problem och vända utvecklingen.