Precis som många andra sagt, tycker jag det är synd att Göran Hägglund avgår som partiledare för Kristdemokraterna.
Han har tillhört en ovanligt framgångsrik partiledargeneration inom de borgerliga partierna, som slutgiltigt satte stopp för den socialdemokratiska hegemonin i svensk politik.
Maud Olofsson (C) återförde centerpartiet till rötterna efter vänstersvängen under Olof Johansson. Hennes insatser var avgörande för att Allianssamarbetet kunde skapas 2004. Fredrik Reinfeldt (M) förde sitt parti från arga teorier till genomförbar och nyanserad politik som gav förutsättningar för närmare samarbete med borgerliga kollegor. Lars Leijonborg (FP) och Göran Hägglund (KD) var också vuxna uppgiften att få ett slut på partiegoistisk plakatpolitik där man skällde lika mycket på andra borgerliga som på socialdemokrater.
Denna generation är sammantaget överlägsen alla tidigare borgerliga partiledargenerationer sedan demokratins genombrott.
Deras starka roll i svensk politik framträder än tydligare i kontrast mot att Socialdemokratin haft sina svagaste partiledare i historien, med Göran Perssons fallande stjärna, Mona Sahlin och Håkan Juholt.
Nu har Anna Kinberg Batra och hennes partiledarkollegor en tuff uppgift att fylla rollen som trovärdiga och seriösa ledare som förstår väljarnas prioriteringar. Detta i kamp med färske Stefan Löfven och hans anhang.
Vem kommer att inför nästa riksdagsval, senast 2018, att framstå som de ledare Sverige behöver?