Vi har nu haft demokrati ungefär 100 år. Till en början innebar demokrati att makten flyttades från skyddade eliter till folkrörelser och deras partier. Men de nya makthavarna överförde mycket av folkrörelsernas uppgift och ändamål till staten, vilket urholkat civilsamhället och stärkt maktkoncentrationen.
Effekten av denna långvariga utveckling ser vi nu i ökat avståndet mellan makten och folket, ett avstånd som paradoxalt nog växer till att bli lika stor som före demokratins införande. Ingenstans syns det tydligare än i Frankrike, där den demokratiska anspråken i Europa startade 1789.
I Axess skriver Jacob Arfwedson om den franska krisen, Fransk makt och vanmakt:
I praktiken rör det sig om en avsevärd avgrund mellan folket och eliterna.
Sedan den franska revolutionen har ett antal filosofer (främst Tocqueville) poängterat avsaknaden av institutioner som varken är kommersiella eller statliga, det vill säga det civila samhället. Dagens Frankrike, ekonomiskt ruinerat av statlig misskötsel, skuldkris, arbetslöshet och allmän laglöshet, bär stora likheter med det korrumperade samfund som en gång gav medelklassen mod nog att ifrågasätta kungamaktens och adelsväldets privilegier.
Tyvärr har mycket litet förändrats sen dess: de privilegierade har bytt namn och kallar sig idag för fackföreningar, offentliganställda och högre funktionärer. I likhet med sina förfäder utgör de ett frälse som lever skyddat för de arbetande klasserna. Därför har de liten eller ingen förståelse för den bräkande allmoge som nu skakar grindarna framför det nutida Versailles …
Vi ser samma utveckling överallt, exempelvis i framväxten av nya partier runt om i Europa. Arfwedson avslutar sin artikel med ett citat:
Kanske krävs det brittisk humor för att rätt sammanfatta situationen. I ett anförande i början av 1990-talet beskrev Madsen Pirie relationen mellan hans skapelse Adam Smith Institut och den dåvarande konservativa regeringen sålunda: ”Det är ett förhållande byggt på förståelse och förtroende: regeringen förstår oss inte och vi har inget förtroende för regeringen.”
Den stora frågan är hur utvecklingen kan ändras.