Historieprofessorn vid Cambridge Jonathan Haslam gjorde på Engelsbergsseminariets tredje dag och som 29:e talare, en konkret och distinkt beskrivning av Kinas utveckling. Ingen ekonomi kan, som Kina nu, fortsätta ha tvåsiffrig tillväxt särskilt länge. Och staten kan i längden inte, som nu, lägga beslag på den exportdrivna tillväxten. Medborgarna kommer att kräva större andel samtidigt som tillväxttakten kommer att bromsa in till mer normala tillväxttal på två-tre procent.
Haslam menar att det kan vara ledningens insikt om förestående lägre tillväxt som förklarar varför Kina blivit alltmer aggressiv mot sina grannar, främst Japan. Man behöver yttre fiender för att dämpa inrikespolitiskt missnöje.
Japan är också en tacksam fiende eftersom Japan är USA:s allierade. Den militära upprustning som Kina genomför talar om för USA att man ska hålla sig borta från denna del av världen.
Samtidigt har spänningarna som fanns mellan Kina och Sovjetunionen försvunnit eftersom de grundade sig i att Moskva ansåg sig vara överordnad alla andra kommunistregimer, inklusive Kinas. Nu allierar sig Kina med alla som står emot USA, vilket inkluderar inte bara Ryssland utan också Iran och exempelvis Syriens regim.
Någon alarmist var dock inte Haslam, som menade att de inrikespolitiska förändringarna kommer att stå i fokus för ledarskiktet i kommunistpartiet.
Oxfordprofessorn i modern kinesisk politik, Rana Mitter, tonade också ner profetiorna om att Kina snart tar över världen. Han pekade på att Japan för några årtionden sedan sågs som den stora ekonomiska utmaningen för USA och Västeuropa. Kina har en komplicerad modern historia av att växelvis vara stolt över landets långa historia och traditioner och ändå med jämna mellanrum under 1900-talet kasta ut allt gammalt för att försöka skapa något helt nytt. Dessa häftiga pendelrörelser från den ena till den andra ytterligheten gör det inte enkelt att förutse vartåt Kinas väg bär.
Själv kommer jag att tänka på historieprofessorn och författaren Niall Ferguson som sagt att många delar av världen försöker ta efter väst och konkurrera ut oss, men ingen annan civilisation än väst har samtidigt förenat det knippe värderingar som krävs för att uthålligt skapa välstånd. Se mer i bloggen: Är västs storhetstid förbi?
Engelsbergsseminariets föredragshållare tycks bekräfta den tesen. Kina kan utmana väst till en viss grad, men så länge man inte släpper fri människors kreativitet i form av yttrandefrihet och demokrati kan toppstyrningen inte göra Kina särskilt starkt i det långa loppet.