Det är märkligt att se hur två gråa, trista byråkrater utan varje uns av demokratisk legitimitet tar emot Nobels fredspris å 500 miljoner européers vägnar.
José Manuel Barroso och Herman van Rompuy är inte värdiga representanter för oss. I en svensk kontext är de jämförbara med statssekreterare eller myndighetschef. Som om Sverige skulle överlåta åt departementstjänstemän att besluta om rikets väl och ve utan att varesig vunnit val där folket kunnat välja fram ett annat styre eller ställts inför folkets dom som kandidater för omval.
Det är faktiskt pinsamt att se hur dessa byråkater får glänsa på scenen, medan förbundskansler Angela Merkel, president François Hollande och andra folkvalda ledare sitter som åskådare i publiken.
Är detta essensen av Europas värderingar? Nej. Naturligtvis inte.
I tacktalen nämndes Helmut Kohl, Vaslav Havel, Lech Walesa — och Abraham Lincoln. Se där, några historiska ledare värda denna sorts uppskattning.
Barroso antydde att Europa står för värderingar som inte respekteras i andra delar av världen, och som just nu tar sig uttryck i att världssamfundet ingenting gör för att ingripa mot inbördeskriget i Syrien. Indirekt riktade Barroso kritik mot Kina och Ryssland. De står inte för mänskliga rättigheter. Inte för demokrati och rättstat.
Men detta sades mellan raderna och inte i klartext. Det var också mer av en bisats än ett bärande budskap.
Det är alltså som att Europas unionbyråkrater skäms över det som är Europatanken.
Istället ägnar man sig åt ett korrumperat maktspel i Bryssel som inte tar itu med att EU håller på att ruttna inifrån. En union där regelverk beslutas, men där de sydliga medlemsländerna anser sig fullkomligt kunna skita i reglera, är dömd att gå under. Sydeuropa måste ta ansvar för sina egna reglelbrott och sin exempellösa ansvarslöshet. Annars kommer deras fundamentala svek mot unionen att ha ett tydligt pris: det insitiutionsbygge som kallas EU har i stort sett förbrukat sitt förtroende. Ingen gemenskap kan fungera där somliga sviker och de som i solidaritet följer reglerna bestraffas.
Barrosos försiktiga bisats om Europatanken är det som borde bli huvudsak. Europatanken är värd allt erkännande. Men den måste få ett bättre och hederligare institutionsbygge att verka inom.
Se mer om Nobels fredspris.