Anders Behring Breivik, 33, fick idag sin dom i Oslo Tingsrätt. Han anses tillräknelig och döms till 21 års fängelse med en minimitid på 10 år, rapporterar bl a Verdens Gang.
Den sista delen av den meningen är det ingen som berört så här timmarna efter domen. Alla utgår från att han dels kommer att sitta 21 år och att fängelsestraffet därefter kommer att förlängas med 5 år i taget resten av hans liv.
Detta är juridiskt möjligt enligt norsk lag. Men det är lika juridiskt möjligt att han kommer ut om tio år.
Jag är förvånad att så många utgår från att “han aldrig kommer ut”. När anhöriga i andra mord brukar uttrycka sådant önskemål brukar kriminologer, journalister och politiker kalla det “primitivt hämndbegär”. När kriminalpolitiska debattörer framför behov av strängare straff kallas det “populism”. Samhällsdebatten landar alltid i att dömda inte ska behöva sitta av sitt straff i sin helhet. Det anses inte “civiliserat”.
När aktiva socialdemokrater mördas blir det plötsligt annat ljud i källan. Då ska straffen bli livstid och nycklarna till cellen kastas bort.
Detsamma gäller med otillräknelighet (icke ansvarig för sina egna handlingar). Kriminologer och journalister är ofta inställda på att mördare ska ha vård och inte straff. När det gäller högerextremisten Breivik har man en helt annan utgångspunkt. Han ska straffas för handlingarna och inte ha vård.
Jag delar naturligtvis uppfattningen att Breivik är tillräknelig och ska ha livstid i ordets bokstavliga mening. Hans terrordåd är obeskrivligt grymma och borde inte leda till något annat.
Det jag irriteras över är att de som annars brukar bortförklara förrövernas grymhet i detta fall ändrar sig, bara därför att våldsoffren tillhör politiska vänstern.
När däremot vänsterextremister dödar och begår terrordåd är det inte alls lika självklart att de ska dömas hårt. Under kommunistiska Baader-Meinhof-ligans härjningar på 1970-talet fanns det många på vänsterkanten som glorifierade deras “aktivism” som inkluderade bomb- och terrordåd, bland annat mot Västtyska ambassaden i Stockholm.
När en dramafilm gjordes för några år sedan om Ulrike Meinhof diskuterades hon i vänstermedier som något mer än en simpel mördare och extremist. En liknande diskussion om Breiviks “aktivism” kommer förhoppningsvis inte att ske.
Journalister, kulturskribenter och kriminologer borde vara lika kategoriska när det gäller allt våld, oavsett politiska syften. Jag vill i framtiden höra dem uttala sig för hårdare straff och ge mindre vikt vid bortförklaringar om otillräknelighet, även när det är vanliga människor och inte som här vänsteraktivister, som drabbas av fruktansvärda övergrepp och mord.
Alla människor, alla brottsoffer, borde vara lika mycket värda.
(Andra intressanta bloggar om politik, kriminologi, brott, våld, Norge, Breivik, Utöja)