I ett panelsamtal med Fortune talade förre presidenten Bill Clinton om hur man skulle hanterat oljekatastrofen i Mexikanska golfen: först stoppa läckan, sedan förhindra skador och först till sist utreda vem som varit ansvarig.
Det är exakt motsatsen till vad president Obama gjort: han har sagt sig vilja sparka arslen (kick ass) hos BP, alltså jaga syndabockar snarare än fokusera på att stoppa läckan och lindra katastrofens konsekvenser.
Man kan alltså se Bill Clintons utspel som svidande kritik mot sittande president.
Till detta kommer att Clinton ger sitt öppna stöd till Andrew Romanoff i demokratiska partiets premiärval till senatorsposten i Colorado, detta i direkt konflikt med Vita huset som backar upp “vikarierande” demokratiske senatorn Michael Bennet. Det tillhör ovanligheterna att en tidigare president stöder någon annan än den som sittande president lagt sin tyngd bakom (om de tillhör samma parti).
Dessa händelser gör att valstrategen Dick Morris menar att makarna Clinton distanserar sig från en president vars popularitet sjunker, Clintons distance themselves from Obama.
I dagsläget backar utrikesminister Hillary Clinton upp sin chef, men om han sjunker mer i popularitet kan en gräsrotsrörelse starta som vill se henne som partiets kandidat istället för Obama. Det har hänt förr att sittande president utmanats i sitt eget parti, men det är knappast troligt.
Dock är makarna Clintons manövrer intressanta temperaturmätare på hur stark eller svag Obama är.
(Andra intressanta bloggar om USA, Bill Clinton, Vita huset, USA-valet, Hillary Clinton, demokraterna,Barack Obama)