I en underhållande ledare i Svenska Dagbladet summerar Sanna Rayman de invändningar som de rödgröna riktat mot Göran Hägglund sedan han förklarat varför kvotering är förmynderi, Hägglund gillrar en fälla:
Låt se nu. Hägglund vill inte kvotera föräldraförsäkringen. Alltså måste han tycka att det är helt okej när flickor skär sig och förtrycks? Ehm, okej Jämtin (S). Bättre lycka nästa gång. Nästa! […]
Därefter skryter [Peter Eriksson] om MP:s förslag om ”barntid” – en sorts förlängd föräldraförsäkring. Barntiden är egentligen ganska lik vårdnadsbidraget, frånsett att barntid delas upp i en portion för mor och en portion för far.
Men hur vet MP att uttaget av barntiden inte blir ”fel”? Tänk om mödrarna tar sin del och fäderna låter bli? Njae, Eriksson. Det flög inte.
De rödgröna vill framstå som att de tror på väljarna, men de gör de inte. De vill diktera hur vi ska leva, in i minsta beslut. Allt är politik — och därför ska Mona Sahlin & Co bestämma, inte du själv.
Jag tycker de rödgröna ska stå för sin politik och inte försöka dölja den. Lite hederlighet kan vi väl få begära inför valet.
(Andra intressanta bloggar om politik, Göran Hägglund, Kristdemokraterna, idédebatt, värderingar, filosofi, ideologi, förmynderi, pekpinneadel, liberalism, konservatism, frihet, verklighetens folk, civilsamhället, regeringen, Alliansen)