Under rubriken ”Bloggat” i Världen idag tar jag upp Salman Rushdies synnerligen träffsäkra analys om skillnaden i hur vi i väst bemötte sovjetkommunismen och hur vi bemöter islamismen, Ett intellektuellt misslyckande:
Då lyssnade vi inte på de officiella rösterna, Stalin och Brezjnev, utan på dissidenterna, Sacharov och Solzjenitsyn. De stod för sanningen. Att vi nu gör tvärtom i mötet med den muslimska världen är vårt intellektuella misslyckande.
Eftersom kommunismen hotade vår frihet genom det ekonomiska systemet förstod liberaler vilket hot den utgjorde. Islamismens strävan efter kalifatet är ett lika uppenbart hot mot vår frihet, men utifrån ett moraliskt och filosofiskt perspektiv. Man tänker överhuvud inte i dessa termer. Därför klarar man inte av att se vilka som står för sanning och vilka som är förljugna på det sätt man förr såg igenom Stalin och Brezjnev och förstod värdet av dissidenterna Sacharov och Solzjenitsyn.
Men vi borde på samma sätt som då granska, ifrågasätta och kritisera de officiella rösterna i den muslimska världen och finna de som står för moderation och samexistens.
(Andra intressanta bloggar om politik, Salman Rushdie, demokrati,MR, frihet, yttrandefrihet, liberaler, islam, fundamentalism, terrorism, islamism)