I Paulina Neudings första nummer av Neo i egenskap av chefredaktör finns en egen vinkel på det som blivit en sorts existentiell diskussion i vinter, som omfattar allt från status till eliter och klassresor.
Neo lägger till detta pussel ett temanummer om älskade uppkomlingar.
Budskapet är mer optimistiskt än såväl Axess, som menar att ytlighet tvingar kunskap och bildning på reträtt, och Skattebetalarnas förening som visar hur talang och flit inte lönar sig i vårt högskattesamhälle.
I Neo framför Paulina Neuding och Mattias Svensson i artikeln “Älskade uppkomlingar” tesen att jantelagen håller på att släppa i Sverige. I och för sig har vi även förr accepterat individuella framgångar, men bara när de varit förenade med nationella bragder som givit glans åt Sverige internationellt. Exempel: Ingemar Stenmark, Ingvar Kamprad, Astrid Lindgren.
Men på senare år har framgångsrika företagare gått från misstänkliggjorda till hjältar. Finansmannen Mats Qviberg svarar på frågan hru synen på entreprenörer ändrats:
— Det har skett en enorm attitydförändring i Sverige de stenaste 20 åren. Jag visste knappt vad en entreprenör var när jag var ung, inte ens när jag läst på Handels. Det ar inte tal om att man skulle starta eget.
Neuding och Svensson exemplifierar detta på ett för mig förvånande vis — med Herr Daniel Westling. De pekar på att kungliga hovet lyfter fram honom som företagare, och skriver:
Detta säger desto mer om att bilden av en framgångsrik entreprenär är något önskvärt och ansett. Daniel säljs in som uppkomlingen från Ockelbo som blev gymkung i Stockholm, för att det är en berättelse som antas gå hem i stugorna. Det har med andra ord blivit så fint att göra en klassresa från landorten till Stureplan genom eget företagande, att det är en bild som eftersträvas av självaste hovet.
Men att tjäna pengar är inte helt okomplicerat. En hel del missundsamhet och jante lever kvar:
Enligt en opinionsundersökning som tidningen Riksdag & Departement lät göra i december 2009 anser nio av tio personer att klyftorna inte bör bli större svenskar emellan. Så tyckte i stort sett samma förkrossande majoritet redan 1969.
Och denna aversion mot “klyftor” finns även om de allra lägsta heltidslönerna i Sverige ligger på cirka 10.500 kr efter skatt. För att kvala in bland den tiondel som har de hösta inkomsterna i hela Sverige krävs en månadslön på 33.000 kr, vilket efter skatt blir drygt 24.000 kr. Artikelförfattarna skriver:
En skillnad på är ungefär 13.000 kr per månad. Större än så är inte inkomstspridningen för den absoluta majoriteten av den arbetsföra befolkningen. Till detta kommer utjämning via bidragssystemen.
Men även om jante dröjer sig kvar, finner man samtidigt att acceptansen för att börja bryta sönder jantesamhället i nämnda undersökning:
[E]n klar majoritet svarade att de var positiva till lägre ingångslöner för ungdomar, en åtgärd som skulle öka den statistiska lönespridningen. En konkret åtgärd som minskar Sveriges höga ungdomsarbetslöshet föredras även av dem som på ett abstrakt plan vill ha jämn fördelning.
Här är de något väsentligt på spåren. Jag tror motsägelsefullheten i svaren beror på att den första frågan handlar om utopin, visionen, ambitionen, önskedrömmen, i de allra bästa av världar. I den andra frågan handlar det om verkligheten, och när absolut jämlikhet ställs mot att minska arbetslösheten, då accepterar man större skillnader för att lösa ett problem.
Detta är vad som lever kvar av vänstern — den för mig vanvettiga mentaliteten att utgå från utopin när man bedömer en aspekt i verklighetens samhälle. Det perfekta blir det godas fiende.
Och jag undrar om inte missundsamheten och jante egentligen mer är missnöje med att staten inte lever upp till utopierna som politiker predikat sedan 1968.
Men hur hänger denna mer optimistiska ton ihop med de negativa utvecklingslinjer jag nämnde i början. Det är något jag måste fundera mer över. Just nu får jag inte ihop det, även om jag för tillfället delar alla de motstridiga analyserna.
(Andra intressanta bloggar om politik, Neo, jantelagen, klassresa, värderingar, filosofi, ideologi, bildning, eliter, makt, utbildning, uppkomlingar, nya pengar)