Anna Dahlberg har i Expressen skrivit om dem som försöker hindra religiösa islamister att ta kontrollen över svenska förorter. Men vilket stöd får de? Dahlberg svarar i Skyddslös i Sverige:
För några veckor sedan skrev jag om 25-årige Kadafi Hussein från Rinkeby. Han är hiphopartisten och ungdomsledaren som har tagit upp kampen mot den somaliska extremistgruppen al-Shabab.
Sedan dess har hans insatser rönt internationell uppmärksamhet. I söndags intervjuades han i en artikel i New York Times och fler medier står på kö. Samtidigt har det personliga priset blivit allt högre.
Samma dag som artikeln publicerades blev han mordhotad över telefon. En person som sade sig företräda al-Shabab förklarade att Kadafi är en förrädare och att alla muslimer därför har rätt att döda honom. Det kommer att ske när som helst, la rösten till.
Men trots denna allvarliga hotbild har han fortfarande inte erbjudits någon hjälp av polisen. Inte så mycket som en larmtelefon har han fått. […] Den som blir mordhotad i Sverige får skylla sig själv.
Detta är logiskt. Enligt svenska etablissemang finns inga problem med islam. Varför då tro på att denna fredliga religion skulle resultera i mordhot? Det kan ju inte vara sant.
Den politiska undfallenheten får naturligtvis konsekvenser för hur myndigheter uppfattar situationen. Om politiken är världsfrånvänd blir naturligtvis staten det också. Och de som verkligen är för integration offras.
(Andra intressanta bloggar om politik, fundamentalism, al-Shabab, jihad, terrorism, islamism, rasism, islamofobi, integration, integrationspolitik, demokrati, MR)