Dilsa Demirbag Sten skriver i Göteborgs-Posten, Bara individer har rättigheter:
Många vill bunta ihop islam och muslimer i olika syften. Islamister som för att kunna hävda stöd för sina politiska ambitioner gör anspråk på att föra alla muslimers talan. Delar av vänstern som i antirasismens namn kräver kollektiva rättigheter för muslimer. […]
Frågan om vem som representerar gruppen dyker upp i samma ögonblick som kollektiviseringen sker. En vurm för muslimer som grupp är lika diskriminerande som ett hat mot dito.
Här anser jag att riksdagspartierna, inte minst de borgerliga, brister. De låter sig ledas in i kollektivistiskt tänkande, av ren snällism. Men att se muslimer som kollektiv, och inte som individer, är att gå fundamentalismens ärenden.
Läs också Ayaan Hirsi Ali i Swiss ban on minarets was a vote for tolerance and inclusion:
Folkomröstningsresultatet i Schweiz uppmärksammar debatten på att islam är ett antal politiska och kollektivistiska idéer, inte ett avvisande av muslimer.
Ja, och i SVT Debatt i torsdags demonstrerades att många muslimer har en osund, reflexmässig lojalitet med de muslimer som inte respekterar demokrati och mänskliga rättigheter. Särskilt då man diskuterar islam med icke-muslimer. Man gör sig till ett kollektiv, även med dem man inte alls delar några som helst våldsideologier.
Detta okritiska, reflexmässiga försvar av islam behöver ersättas av reflekterande kritisk granskning.
(Andra intressanta bloggar om politik, muslimer, islam, islamism, fundamentalism, mångkultur, islamofobi, integration, integrationspolitik)