Att nya sjukskrivningsregler är en nödvändighet pekar Upsala Nya Tidning på i ledaren, Utsatta har hjälp av sjukreform:
I början av 1980-talet var antalet personer i Sverige som varit sjukskrivna i mer än ett år cirka 15 000. […] Tjugo år senare, 2002-2003, var antalet långtidssjukskrivna i stället 125 000-130 000.
Skulle svenska folket blivit tio gånger sjukare under dessa tjugo år? Självfallet inte!
Det är detta enorma överutnyttjande som måste stävjas, och det faktum att sjukskrivning används som personalpolitik på arbetsplatser där konflikter råder.
Att städa upp i sjukförsäkringen hjälper de riktigt sjuka. Det insåg redan S-regeringen, skriver UNT:
Frågan var nu om också de nya grupperna skulle få rätt till obegränsad sjukpenning? Svaret blev nej från den dåvarande S-regeringen. Delvis av ekonomiska skäl, delvis också för att man snabbt lärde sig att ”utbrända” inte ska vara sjukskrivna mer än tre månader. Sedan blir man sjuk av sjukskrivningen, arbetet kommer allt längre bort.
Rehabiliteringskedjan som infördes 2008 är den naturliga fortsättningen. De som mår dåligt på jobbet kan först byta miljö på arbetsplatsen, sedan få ett nytt jobb.
De nya reglerna avser alltså inte alls de svårt sjuka.
Varför Försäkringskassans handläggare ändå skrämmer upp svårt sjuka är för mig en gåta. Beror de på deras politiska hemvist, att de vill hjälpa oppositionen? Används sjuka som brickor i ett partipolitiskt spel? Vi har tidigare sett hur a-kassor beordrat arbetslösa att delta i S-demonstrera för att få arbetslöshetsersättning. Ser vi nu liknande manipulationer på Försäkringskassan där cancersjuka utnyttjas?
(Andra intressanta bloggar om politik, Försäkringskassan, långtidsjukskrivna, utanförskap, välfärd, tillväxt, ekonomi, sjukskrivning, sjukpenning)