Det blev som väntat heta känslor i SVT-Debatt ikväll. Det som förvånade mig är att svenska muslimer känner sig träffade och kränkta när jag säger att det finns islamistisk terrorism.
Även om vi fortsatte diskussionen efteråt fick jag samma intryck: man anklagar mig för att vara ojust genom att nämna fundamentalister. Det hjälpte inte att jag påpekade att det inte var jag som drog upp islamisterna, men att jag naturligtvis står för det jag skrivit, att fundamentalister är våldsverkare.
Sedan sa man ändå att det var jag som gjorde kopplingen mellan muslimer i Sverige och islamister.
Det här visar hur fattig debatten i vårt land är. Jag hade inte ens i min vildaste fantasi trott att sekulära muslimer här tar illa upp om man fördömer islamistisk terrorism.
För mig säger det att man känner sig pressad. Man känner det som att man görs ansvarig för något som ingen anklagar dem för. Det skapar en onödig motsättning, och är en börda man inte behöver bära.
Samtidigt är det märkligt att man anser sig kränkt för att våld, extremism och fundamentalism diskuteras när islam står på dagordningen. Det internationellt mest omfattande politiska våldet sker i islams namn. Och att våldet sker i islams namn är ju inget som jag hittat på, det är ju vad förövarna själva säger.
En sansad debatt borde kunna leda fram till att muslimer i Sverige förstår att det inte är någon som anklagar dem som medskyldiga till terrorvåldet runt om i världen. Då kanske man också skulle kunna förstå att det inte är något farligt eller utestängande i att värna svenska traditioner och kultur. Skolavslutningar måste kunna ske så som de gjort i generationer. Det ligger ingen markering i det, utan enbart en vilja att värna samhällsgemenskapen och de identiteter som skapar förtroende och tillit i det samhälle vi lever — som råkar vara Sverige.
Jag fick iallafall sagt det jag ville säga, då jag citerade Tariq Ramadan (internationellt känd muslimsk debattör) som tolkade folkomröstningen i Schweiz som att man vill “osynliggöra” islam.
Jag tror det är rätt. Eftersom svenska etablissemang — i politik, myndigheter och medier — vill osynliggöra svensk, schweizisk och europeisk kultur, exempelvis genom att stoppa traditionella skolavslutnignar, så är det en logisk reaktion när folket kräver att islam osynliggörs.
Det är en reaktion på vad västerlandets egna politiker gör. Inte främlingsfientlighet. Inte rasism.
(Andra intressanta bloggar om politik, Schweiz,minareter, minaret, islam, islam, islamism, fundamentalism, islamofobi, främlingsfientlighet, folkomröstning, Europa, integration, integrationspolitik, SVT)