Det mest brännande och kontroversiella i talet handlade om integrationen:
Den helt överordnade strategin för lyckad integration handlar om att invandrare ska jobba och försörja sig själva. Egen försörjning ger ekonomisk trygghet och det bygger självförtroende. På jobbet umgås man med andra svenskar och praktiserar svenska språket.
Integrationsminister Nyamko Sabuni flyttar nu ansvaret för flyktingars introduktion i Sverige från kommunernas socialtjänst till arbetsförmedlingen. Vi inför ett försörjningskrav för anhöriginvandring, alltså att den som fått uppehållstillstånd snabbare får ta hit sina anhöriga om man kan försörja sig själv. Men vi splittrar inte barnfamiljer.
Vi öppnar upp för arbetskraftsinvandring; den som har jobb och egen försörjning finns ingen anledning att stoppa. […] Utvecklingen visar också att vi får mer och mer rätt i det krav vi lyfte fram redan 2002 om att man ska förstå svenska om man vill bli svensk medborgare. Den norska rödgröna regeringen har nyligen infört ett liknande språkkrav i Norge, och de flesta andra europeiska länder har det.
I år har vi haft flera incidenter i några av våra utanförskapsområden, där unga gäng har tänt eld på bilar och sedan attackerat räddningstjänsten. Inget skulle vara så diskriminerande mot invandrare i Sverige som att acceptera att i invandrartäta områden så visar vi förståelse för våld och kriminellt beteende. […] Ingen bristande integration i världen kan ursäkta ett sådant beteende. […]
Vi kommer att möta de som anser att det inte finns plats i Sverige för människor i nöd med en hård debatt, antingen detta är i Vellinge eller någon annanstans, men vi kommer också att vara starka kritiker av en socialdemokratisk integrationspolitik som förts i Sverige de senaste decennierna som varit alltför omhändertagande och som därför har misslyckats.
Björklund går en balansgång mellan snällism och kravställande. Nyckeln är, precis som han säger, jobben. Det som skapar problem med nyanlända är att de hamnar i utanförskap. Det ger grogrund för extremism, destruktivt våld och andra negativa effekter.
Frågan är hur långt Björklunds förslag räcker för att ändra utvecklingen. Han nämnde att invandrare i alla tider kommit till Sverige, och att det varit till stor nytta för landet.
Skillnaden mot förr är att då kunde man inte förlita sig på bidrag. Hemska tanke: är det inte så att det är bidragen, världens mest generösa bidrag, som nu skapar problemen? Varför inte låta människor komma på samma villkor som på den tiden då invandringen tillförde landet mycket?
Det handlar inte om hudfärg eller hårfärg, utan om hur man lever i detta land. Om alla nyanlända hade jobbat och slitit och uppfyllt samhällets alla krav hade vi aldrig haft en integrationsdebatt.
Jan Björklund tar upp problematiken och det är det inte alla som gör. Folkpartiet skulle kunna ta ledningen och visa vägen. Och väva ihop integration med allas vårt ansvar att ta makten över våra liv, och inte förlita sig på staten.
(Andra intressanta bloggar om politik, invandrarpolitik, integration, lag o rätt, normer, dygder, värderingar, filosofi, moral, civilisation, normlöshet, kriminalitet, brott, kriminalpolitik, islamism, hederskultur, hedersvåld)