På Washingtonseminariets sista dag besökte vi också Sveriges ambassad i “House of Sweden”, som verkligen är känt. När vi sa gatuadressen till taxiföraren, blev hans svar, “The Swedish House?”
Bilderna jag sett på och inifrån huset har inte imponerat på mig, men när man går in i det, är det en upplevelse som jag förstår att amerikaner lägger märke till. Det lever verkligen upp till ambitionen om öppenhet.
Ambassaden har haft en häktisk vecka eftersom Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt inte haft ett, utan två, toppmöten med den amerikanske presidenten Barack Obama. I fredags blev det klart att ett bilateralt möte skulle ske i Vita huset mellan de två. Och på tisdagen ledde Reinfeldt i egenskap av EU-ordförande toppmöte mellan USA och EU.
Vi fick inblick i hur slutdeklarationen “2009 EU-US Summit Declaration” kommit till. Eftersom mötet hölls i USA har amerikanerna hållt i pennan under förhandlingar i flera möten med svenska UD (är osäker på om EU-folk också var med). Och en reflektion jag gör och som kanske inte tagits upp offentligt är att Sverige förvånades över att amerikanerna inte gav vika på formuleringar som snarare urvattnade än flyttade fram positionerna sedan överenskommelsen om frihandel i Pittsburgh.
Det stämmer med det John Podesta sa till oss tidigare i veckan, om att Obama inte kan vara aktiv om frihandel på grund av att amerikanska fackföreningar tvärtom vill ha mer protektionism och tullar.
Det är alarmerande och något att verkligen hålla ögonen på framöver.
(Andra intressanta bloggar om politik, USA, Fredrik Reinfeldt, frihandel, demokraterna, House of Sweden, Barack Obama, Vita huset)