En stor rysk militärövning inleds i nästa vecka nära Finland. Över 60.000 soldater ska delta. Svenska politiker och fredsaktivister som hårt kritiserade Natoövningen i norra Sverige i juni, är inte lika villiga att kritisera Ryssland.
Under flygvapenövningen Loyal Arrow var miljöpartiets riksdagsman Peter Rådström på plats i Norrbotten och demonstrerade mot den. Då sa han att Ryssland ser negativt på Natoövningen, och att Sverige därför inte borde delta. Men om den ryska militärövningen nära Finlands gräns, har han inga synpunkter.
— Hur Finland ska uppfatta övningen får de själva avgöra. Det är inte vår sak. Sverige ska inte reagera, säger han till Världen idag.
Riksdagsman Hans Linde (V) tänker inte heller demonstrera mot Ryssland:
— Det genomförs kontinuerligt en lång rad militärövningar i Sverige och i vårt närområde. Jag är kritisk mot många av dessa utan att för den delen ha möjlighet att delta i demonstrationer vid varje enskilt tillfälle. Loyal Arrow var på flera sätt en exceptionell övning, säger han som förklaring till att han deltog i protesterna i Luleå men inte mot den ryska övningen.
Inte heller Svenska Freds, som var mäkta upprörda över Natoövningen, tänker protestera mot den ryska övningen, meddelar Anna Ek:
— Men om du åter dit kan du hälsa att vi tycker övningen är en dålig idé, skriver hon i mejl till Värden idag.
För mig framstår det som högst obehagligt att vänsterpolitiker protesterar mot att Sverige övar för att kunna försvara sig militärt, medan man inte har något emot att Ryssland övar militära aktioner i vårt närområde.
Varför denna förståelse för rysk militär våldskapacitet, men inte för svensk?
Det är ju inte pascifism, utan underkastelse.
Är det verkligen detta svenska folket vill se som regeringens politik efter riksdagsvalet nästa år?
(Andra intressanta bloggar om politik, säkerhetspolitik,försvaret, försvarspolitik, försvarsmakten, Ryssland, Nato, Loyal Arrow, Finland)