Böcker om FN:s korruption och ineffektivitet

Under strecket i Svenska Dagbladet skriver idag Krister Thelin om två böcker som avslöjar Förenta Nationerna, Stor i orden men liten på jorden.
Böckerna ger förödande kritik mot organisationen:

För Michael Soussan, en ung amerikansk jurist med ett kort vikariat hos CNN som enda yrkesbakgrund, var mötet med FN en kulturchock. Ett system som sätter regional och annan kvotering framför meritokrati vid anställning producerar en tjänstemannakader som inte sällan gränsar till det dysfunktionella …
Oviljan att ta ansvar är genomgående. Samtidigt ger FN-systemet mellanchefer möjlighet att utveckla egna excentriska särdrag och att engagera sig i bråkratiska revirstrider för att främja olika egenintressen. [Olja-mot-mat-programmet] med sina enorma ekonomiska frestelser fick de sämsta sidorna av FN-systemet att gå på överväxel [med] gigantiska korruptionsavslöjanden [som följd]; inte ens Kofi Annan gick oskadd ur det hela, då hans son var knuten till företag som tillhörde de påstådda utnyttjarna av det genomruttna programmet.

Den andra boken är en oreserverad hyllning av Vieira de Mello, en av FN:s toppchefer som dog i terrorattack. Men författaren Samantha Powers kan inte undgå att rikta kritik mot FN-systemet:

Också Vieira de Mello genom Powers är kritisk mot de sämsta sidorna hos FN-stormakternas cyniska realpolitiska spel, FN-byråkratins oförmåga att sätta effektivitet och skicklighet framför revirstrider och ren inkompetens.

Vieira de Mello ville reformera FN, men kunde uppgivet konstatera att det förmodligen skulle krävas ett hot från yttre rymden för att det skulle ske.
Ja, när majoriteten av medlemsländerna är korrupta är det naturligtvis omöjligt att skapa en fungerande organisation.
Det är, tycker jag, ytterligare ett skäl till att låta FN gå samma öde till mötes som NF: läggas ner. Istället borde en ny världsorganisation skapas, Demokratiernas förbund. Här kan man se till att inte internt revirpinkande är allt annat överordnat. Här kan man se till att alltid utgå från människors fundamentala rättigheter till frihet från förtryck, en rättsstat och rätt att välja sina ledare.
De länder som hamnar utanför kan, på samma sätt som EU har vidgats, söka medlemskap i Demokratiernas förbund, genom att uppvisa framsteg och etablera de grundläggande institutioner som ett medlemskap kräver.
Ett sådant förbund betyder inte heller att man slutar ha diplomatiska förbindelser med diktaturerna utanför. Självklart ska man ha det. Men de ska veta, att vill de komma in i värmen, måste de respektera sina medborgare.
En sådan manöver skulle snabbt få många länder på gränsen mellan demokrati och diktatur att välja rätt väg.
Böckerna Krister Thelin tar upp: Backstabbing for Beginners: My Crash Course in International Diplomacy, av Michael Soussan och Han som brann för världen, av Samantha Powers
Se mer i bloggen: FN vill stoppa yttrandefriheten i Allahs namn och under fliken ”FN”.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , )

Rulla till toppen