Jag förstår mig inte på hur Kristdemokraternas partistrateger tänker. Om de tänker alls. Under Europavalrörelsen spred Ella Bohlin en bild av Kristdemokraterna som griniga förbudsfanatiker som inget hellre vill än lägga sig i vanligt folks privatliv. Hon uppträdde som en riktig elitistisk, socialliberal överförmyndare.
Ingenting av det fanns när partiledaren Göran Hägglund höll sitt timslånga öppningsanförande vid Kristdemokraternas riksting.
Nu ville Kristdemokraterna istället stå på folkets sida mot eliterna.
Hur går det ihop?
Det går inte ihop!
Kristdemokraterna slirar kraftigt mellan dessa båda hållningar på ett sätt som gör mig åksjuk.
Partiet måste välja sida.
Antingen anser man att politiken och staten har tagit Guds plats och kan lägga människors liv tillrätta med förbud, förmaningar och en tro på att man själva är bättre än alla andra människor. Det är Ella Bohlin-linjen.
Eller så inser man att människor måste ta makt över sina egna liv och tänka själva. Då handlar det om att diskutera moral, etik och ansvar — för att överlämna avgörandet i människornas händer.
Så långt går inte Göran Hägglund. Men han vill helt klart stå på folkets sida mot etablissemangen. Henrik Brors sammanfattar i Dagens Nyheter, Hägglund satsar på hjälteroll:
Men för att få någon att bry sig om ett partis åsikter är det viktigt att det finns en motståndare. Och Göran Hägglund hoppas uppenbarligen att kultureliten ska provoceras och agera fiende när KD går ut till försvar för svenssonlivet.
Göran Hägglund tog sin utgångspunkt i boken av Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg om hennes kommunistiske far i Västerås och utvecklade det till ett angrepp på den ”svenska kultureliten”.
– På många håll inom kulturlivet handlar det inte längre om att skapa det vackra eller originella. I stället är det den som väcker mest anstöt – och förstås uppmärksamhet – som vinner, sade Hägglund.
Han drar i stället en lans för medelklassens liv och värderingar:
– Strävsamma hyggliga människor ska inte behöva tåla att bli föraktade för sin livsstil. Man är inte sämre för att man bildar familj, har ett hederligt jobb och ser fram emot semestern.
– Den världen, människornas riktiga värld, det är Kristdemokraternas värld. Vi sitter inte i Stockholm och försöker tolka den världen, vi är den världen, sade Hägglund.
Men är Ella Bohlin? Hon som sätter sig att topprida människorna om deras vanor genom att slå förbud i huvudet på dem.
Kristdemokraterna måste välja. Och om man väljer den sida Hägglund talar för, då måste man sluta kräva allehanda förbud och förmynderi. Istället borde man driva, vilket det finns tecken på, fler möjligheter för medborgarna. Exempelvis valfrihet i barnomsorgen.
En allt tydligare profil där Kristdemokraterna talar om värderingar och ger människor möjligheter att leva upp till dem, tror jag skulle göra att partiet blir mer intressant för svenska folket.
(Andra intressanta bloggar om politik, Göran Hägglund, Kristdemokraterna, Val 2010, Alliansen, regeringen, förmynderi, förbudsiver, förbudsmentalitet, ideologi, värderingar, filosofi, kristna värderingar)