Ekonomer har en viktig roll i att analysera samband i stora system som dirigerar flödet av hundratals miljarder kronor i statsdominerade ekonomier som den svenska. Ett sådant system är arbetslöshetsersättningen, som till största delen finansieras av skattemedel. A-kassornas medlemsavgifter är små i förhållande till förmånerna.
Ändå vill Finansekonomiska rådet och Sydsvenska Dagbladet att a-kassan ska höjas i lågkonjunktur, Våga röra a-kassan.
Ersättningen kan sedan sänkas i högkonjunktur, menar man.
Det här bevisar att ekonomer — och vissa ledarskribenter — inte begriper hur politik fungerar.
Att sänka ersättningsnivåer i politiskt styrda system är extremt svårt, tufft och resulterar alltid i demonstrationer, hårda debatter och rasande utfall mot dem som föreslår något sådant.
Har Finansekonomiska rådet och Sydsvenskan glömt Alliansregeringens minimala justeringar av a-kassesystemet vintern 2006?! Mitt i den högsta höjkonjunktur vi sett på år och dar blev protesterna enorma och regeringens opinionssiffror sjönk som stenar. Detta trots att Alliansen bara utförde det man lovat i valet.
Det är därför det inte går att latscha lite lätt med höjningar och sänkningar i ersättningssystemen. Det handlar om politik!
Att höja ersättningar är hur enkelt som helst. Inga protester och de politiker som höjer framstår som goda jultomtar.
Att sänka kräver enorm viljestyrka och övertygelse medan de ansvariga får löpa gatlopp i medierna.
Gissa om Finansekonomiska rådets förslag kommer att driva upp ersättningsnivåerna, men aldrig någonsin sänka dem i högkonjunktur. DÅ finns ju pengar i staten! Varför sänka när resurserna finns?
Ekonomer (och ledarskribenter) kan räkna på akademiskt och vetenskapligt kloka mekanismer, men helt uppenbart inte hantera dessa torra teorier när de ska omsättas i en komplicerad och känslofylld politisk verklighet.
(Andra intressanta bloggar om politik, a-kassan, arbetslöshet, arbetsförmedlingen, arbetsmarknadspolitik, flexicurity, arbete, försäkringskassan, utanförskap, välfärd, tillväxt, ekonomi, sysselsättning, politikens villkor)