I Folkbladet (s) skriver politiske redaktören Widar Andersson om Maciej Zarembas artikelserie Först kränkt vinner. Och om det motstånd Zaremba möter på vänsterkanten. “Att Zarembas senaste artikelserie har skakat om märks”, skriver han i ledaren En tung vänster i solarplexus, för att summera:
Var och en av oss bör skåda in i vårt inre; granska vårt eget beteende. Hur ofta säger vi “jag är kränkt” när vi i själva verket borde ha sagt någonting som: “Jag är lat”, “jag har fuskat”, “jag har inte gjort läxan” eller “jag är avundsjuk”?
Även staten bör skärskåda sin uppsättning av regler och lagar på kränkthetens område. Ingen har något att vinna på en utveckling där “kränkt” blir ett politiskt laddat vardagstillstånd.
Problemet för socialdemokratin är att man flyter med i kränkthetskulturen långt ut på vänsterkanten. Man följer inte Widar Anderssons kloka råd. Däremot har Alliansen allt att vinna på att ifrågasätta den här kulturen, för en stor majoritet i Sverige är hjärtligt trött på alla prinsessor på ärten. (Andra intressanta bloggar om politik, Zaremba, kränkt)