Vid demokratins genombrott för snart etthundra år sedan hade de politiska partierna hundratusentals medlemmar. Bondeförbundets ungdomsförbund SLU hade 148.000 medlemmar och var ett tag Europas största ungdomsorganisation.
De svenska partierna var folkrörelser och fyllde en viktig roll för utbildning och förkovran av medborgare som bara fick några års folkskola. Partierna hade också den viktiga informativa roll som internet har idag; det var genom partimöten med riksdagsmän från trakten som man ute i landet hade kontakt med Stockholm och händelseutvecklingen inom politiken.
De förtroendevalda — politiker kallades så då — kunde å sin sida känna av stämningarna genom medlemsmöten och förmedla dem till partiledningen. Detta var före Sifos och opinionsmätningarnas tid.
Partierna har alltså haft en mycket central roll för att demokratin ska fungera i Sverige. Utan utbildning, information och möjlighet att känna av folkopinion hade man stått sig slätt. Men grejen är den att alla dessa roller har övertagits av andra i vår tid.
Ändå fortsätter de offentliga partistöden att bara bli större för de etablerade partierna. Detta samtidigt som man tappar medlemmar i rask takt. Nerikes Allehanda skriver i dagens ledare, Partiernas medlemstal fortsätter ned:
Minus sexton procent. Minus tio procent. Minus tolv procent. Nej, det är inte börsens index senaste tiden vi beskriver, utan de politiska partiernas medlemstal under fjolåret. Medlemsmatriklarna krymper i en tämligen rask takt. I fjol var det socialdemokraterna som tappade mest
Partierna är numera myndigheter i staten. Och därmed ett hot mot demokratin.
Det är dags att ändra på det. Eftersom politik i vår moderna tid är så kompex har partiprogram svårt att täcka in alla aspekter och hålla dem aktuella. Att vara lojal mot ett partiprogram är omöjligt. Däremot kan vi — liksom på Aristoteles tid — känna förtroende för enskilda politiker.
Därför bör vi slopa partiernas kollektiva valsedlar, där för väljarna anonyma individer står i långa rader. Vi bör återskapa direktkontakten mellan väljarna och de valda, utan partierna som förmyndande mellansteg. Majoritetsval i enmansvalkretsar är det mest demokratiska systemet. Så här skulle det kunna se ut: Sverige i 249 enmansvalkretsar.
Partiernas roll blir då mer som ideologiska tankesmedjor och kampanjorganisationer. Till det skulle de fungera bra. Men att låta partier avgöra vem som tar plats i fullmäktige och riksdag är odemokratiskt nu när partierna har så otroligt få medlemmar. Valet måste bli väljarnas. (Andra intressanta bloggar om politik, demokrati, valsystem)