Statsvetaren Henrik Oscarsson kritiserar i Expressen den nya flugan bland politiker, att ge kortkorta offentliga inlägg på Twitter, Politikernas twittrande är spel för gallerierna:
Som medel för opinionsbildning måste twittrandet betraktas som en katastrof – ett steg helt i fel riktning i förhållande till rådande trender inom politisk marknadsföring och påverkan. Twitter är vertikal envägskommunikation av gammalt klassiskt snitt …
Kortformatet räcker förstås inte till för en seriös diskussion: att resonera, förklara eller underbygga … Att dela trivialiteter med många andra gör dem inte mindre triviala.
“Katastrof” är att ta i. “Meningslös” är nog ett mer korrekt tillspetsning. Oscarssons blottläggning av Twitters tekniska begränsningar är dock korrekt, tycker jag. Twitter ger ingen bra politisk kommunikation mellan väljare och valda.
Men när Oscarsson klumpar ihop Twitter med bloggar är han helt fel ute. I bloggar kan politiker — som är kompetenta — utveckla sina ståndpunkter, värderingar och tankar. I bloggar avslöjas snabbt obegåvade politiker. Med Twitter kan däremot politiker dölja sig bakom de kortkorta meddelandena där man inte behöver utveckla sig.
De politiker som kombinerar blogg med personligt formulerade politiska inlägg och Twitter kan uppnå en högre grad av närhet mellan sig och väljarna. Men det kräver en stor arbetsinsats (jag gör ju ett litet försök med Twitter som komplement, men är dålig på uppdateringar. Krutet lägger jag i bloggen, det känns betydligt mer meningsfullt.)
(Andra intressanta bloggar om politik, politiker, Twitter, bloggar, bloggosfären)