Under riksdagens utfrågning av statsministern igår, om vad som hände på regeringschefernas möte i Europeiska rådets 19-20 mars, fick Fredrik Reinfeldt följande fråga av riksdagsledamot Agneta Lundberg (S):
Ungdomarnas arbetslöshet i Sverige ökar till 30 procent. Det är näst högst i Europa. Under 2010 kommer ungdomar enligt Svenskt Näringsliv att svara för 43 procent av den totala arbetslösheten i Sverige … Tog statsministern upp den allvarliga frågan på Europeiska rådet?
Statsministern svarade:
[Det är] ju mer av en inhemsk svensk diskussion. Det man då brukar påpeka är att även vi som försvarar lagen om anställningsskydd naturligtvis bör notera att den har den effekten att den försvarar äldre arbetskraft på yngres bekostnad.
Även vi som försvarar höga ingångslöner bör komma ihåg att det, just för att de är höga, är svårare för dem som har mindre av arbetslivserfarenhet att konkurrera.
Om man vill föra en diskussion om vad som är grunderna till att Sverige har högre ungdomsarbetslöshet hamnar man i, för vänner av den svenska modellen, svåra frågor, vill jag påpeka. Det bör ju inte leda till, tycker jag, att man överger den svenska modellen, utan till att man är försiktig med hur man formulerar svaren.
Vi har till exempel valt att motverka detta med riktade lättnader när det gäller arbetsgivaravgiften för alla som är under 26 år. Det är någonting som, beklagansvärt, Socialdemokraterna är emot.
Jag tycker det är bra att de som försvarar den rigida arbetsrätten i vilken LAS ingår, medger att priset för dessa regler är högt för de som har en svagare anknytning till arbetsmarknaden. Snacka om osolidarisk politik!
De redan etablerade skyddar sig på de oetablerades bekostnad. Är det verkligen så vi vill ha det?
(Andra intressanta bloggar om politik, arbetsrätt, arbetsrätten, arbete, arbetslinjen, sysselsättning, social nedrustning, LAS, utanförskap, välfärd, tillväxt, ekonomi, företagande, entreprenörskap, företagandets villkor)