Metaforer blir ibland märkliga i samhällsdebatten. Jag vet inte riktig vad jag ska tycka om att några ledarsidor idag gör liknelser mellan gårdagens Vasalopp och svensk partipolitik.
Norrländska Socialdemokraten skriver i ledaren Ryck av Tynell och Fredrik Reinfeldt:
I Vasaloppet som i politiken pendlar det. Att i Risberg säga vem som ska vinna är lika svårt som att i februari 2009 säga vem som ska vinna valet hösten 2010 …
I den undersökning av partisympatierna som presenterades i lördags har avståndet mellan oppositionen och allianspartierna krympt. I januari ledde de rödgröna med 9,2 procentenheter, i februari var ledningen 3,9 procentenheter.
Folkbladet (S) skriver i ledaren Mona Sahlin i Fädrens spår:
Skidåkareliten tar ungefär fyra timmar på sig mellan Berga by i Sälen och målet i Mora Centrum. I politikens Vasalopp tar det fyra år från start till mål. De båda långloppen har flera likheter. Taktik, lagåkning och strategi har stor betydelse. För att nu inte tala om uthållighet och kyla.
Vasaloppet påminner om att ingen vunnit förrän man är över mållinjen. Detsamma gäller ju politiken: ingen har vunnit förrän väljarna röstat på valdagen. Vissa har ju haft klara problem med att minnas detta, eller hur Sören Holmberg?
(Andra intressanta bloggar om politik, Val 2010, M, C, FP, KD, Alliansen, regeringen, Rödgröna, S, V, MP, opinionsmätningar, Vasaloppet)