På ledarplats rapporterar Sydsvenska Dagbladet att en ny manifestation för Israel kommer att hållas imorgon på Stortorget i Malmö. Förra gången, 25 januari, tillät polisen att en pöbel med stenar, ägg och antisemitiska slagord stoppade den tillståndsgivna och fredliga demonstrationen, medan våldsverkarna fick fritt spelrum.
Det var lättare för polisen att jaga bort fridsamma 70-åringar från Stortorget, än att ta itu med de kriminella.
I ledarartikeln skriver Sydsvenskan, Lär av historien:
Obehagliga stämningar i Sverige har följt på den upprörda debatten om Israels krigföring i Gaza … Sällan har skillnaden mellan Israelhat och judehat varit så hårfin. Liksom Europa har Sverige den senaste tiden drabbats av en våg av antisemitiskt motiverade hatbrott och illdåd: Attentat mot judiska lokaler och kapell, hotfulla glåpord mot judar och i demonstrationståg hyllningar av Hitler inför ögonen på Förintelsens överlevare.
Vad har Sverige lärt sig av historien? Sverige 2009 påminner om Sverige 1939. Nu som då: aningslöshet.
Ja, liknelserna finns där. Men är det aningslöshet? Polisen är rädda för att ingripa mot Hamas-anhängarna. Och Mona Sahlin (S) gör Hamas, Hizbollah och andra mördarband rumsrena genom att gå under deras fanor.
Är det bara “aningslöst”?
Jag tycker nog att gränsen för att försvara sig med att man är så dum att man inte begriper vilka ärenden man går, har nåtts. Tiden att ta ansvar för sitt agerande är inne.
(Andra intressanta bloggar om politik, Palestina, Gaza, Iran, fundamentalism, terrorism, Hamas, Mellanöstern, Mellanösternkonflikten, Israel, demokrati,MR, frihet,
yttrandefrihet)