Nästa fredag har den femfaldigt Oscarnominerade filmen Frost/Nixon premiär på svenska biografer. Den handlar om 1900-talets mest uppmärksammade TV-intervju. Där ställdes den obekymrade, lättsamme, smarte brittiske TV-mannen David Frost mot den slipade, dystre, paranoide, komplicerade avgångne presidenten Richard Nixon.
Inför verklighetens intervju 1977 arbetade ett team på fyra journalister i nära ett år(!) med research. Och samtalet pågick med kamerorna rullande i 28 timmar(!) under några veckors tid. Det här blev den rättegång som Nixon aldrig ställdes inför, när det gäller Watergate.
Stämningen under interjuerna var ofta laddad. Det blev en intellektuell kamp. Nixon framförde i ena stunden djupa, filosofiskt intressanta tankar, för att i nästa komma med rent barnsliga undanflykter. Frost får inte Nixon att be om ursäkt, men erkänna att han svek det amerikanska folket. Det gav stora rubriker världen över när den sändes 1977, tre år efter hans avgång.
Filmen bygger på en teaterpjäs som först gick upp i London och sedan på Broadway. Jag vill här tipsa om en mycket givande TV-intervju — Charlie Rose Show (2007) — med de två huvudrollsinnehavarna, Michael Sheen (som spelade Tony Blair i The Queen) och Frank Langella, samt manusförfattaren Peter Morgan.
Frank Langella tackade först nej till att spela Nixon, men anser nu att det är en av de bästa roller han haft — tillsammans med Strindbergs “Fadren”. Så mångbottnad var Richard Nixon.
Själv gillar jag varken Nixons inrikespolitik (han fortsatte expandera offentlig sektor) eller utrikespolitik (Nixoncentret har sagt att George W Bushs utrikespolitik var farlig och revolutionär).
Men jag har vidoeband med några timmar av Frosts originalintervju med Nixon. Snacka om “bra teve”! På ett plan uppträder Nixon som vilken simpel brottsling som helst. På ett annat agerade han inte så, exempelvis brände inte Nixon banden som kom att fälla honom. Hade han tänkt som en kriminell hade han aldrig tvekat att bränna dem. Nixon ansåg att banden tillhör historien och inte får förstöras. (Jämför till exempel med Adolf Hitler som aldrig tillät några kopplingar mellan honom och förintelsen. Någonstans insåg Hitler att det var fel, brottsligt. Han agerade exakt som en kriminell och såg till att dölja sin direkta inblandning.)
Moralfrågor kopplade till vår personliga identitet och karaktär blir ju särskilt laddade när det gäller personer som haft stort inflytande och makt. Därför ser jag fram emot premiären av just den här filmen.
Här en nyckelfråga från Frost: “Varför stoppade du det inte?” (33 sek ur originalintervjun)
httpv://se.youtube.com/watch?v=b2b932QrvxI
London Times skriver i recension: “Frost/Nixon är ett historiskt bedrägeri, en travesti på sanningen. Men låt mig dock snabbt tillägga, att det utan tvekan är det mest gripande, underhållande, dramatiskt smarta och fascinerande bedrägeri jag någonsin sett.”
Chicago Sun-Times: “Filmen börjar som en fascinerande inblick i TV-branschen och tätnar sedan till en fängslande thriller.”
Läs mer: 187 andra recensioner.
(Andra intressanta bloggar om samhälle, film, kultur, Frost, Nixon)