Kolumnisten Poul Højlund har en utmärkt artikel i Jyllands-Posten, Hjælp palæstinenserne, støt Israel:
Hamas är en förfärande pestböld på det palestinska samfundet i Gaza. Om någon tvivlar kan de se några av de många olika videor som finns på internet, exempelvis YouTube … Den förskräckliga sanningen är att Gaza är ett laglöst helvete på jorden, och att Hamas bär skulden. Hela skulden. …
Var fanns alla vänstermänniskor, välmenande humanister och förargade journalister när tjetjenerna blev mördade i massor av ryssarna? Var fanns de när Darfurs befolkning blev mördade av arabiska miliser? Var fanns de när mördandet härjade i Kongo?
Ingenstans, eftersom det ju inte var israelerna som stod på andra sidan. Så enkelt är det. Så länge det inte är israeler (läs: judar), då reagerar de snälla människorna inte. De tiger, de ser inget, de är bedövande likgiltiga. Men så snart israelerna (läs: judarna) är på andra sidan, då reagerar de.
Ja, så börjar jag också tro att det är. Vänstern har tagit över nazisternas mantel att förvalta denna urgamla unkenhet som följt Europa i århundraden. Jag har aldrig sett en sådan lidelse i hatet, som den jag nu se i vänsteraktivisternas ögon och journalistkårens skriverier. Det är besinningslöst, utan varje balans. Israel (läs: judarna) är ondskan. Här finns inget intresse av fakta — vänstern och journalisterna vet redan: allt är judarnas fel!
Denna dårskap, denna trans i hat, måste brytas. Det är som om här råder en sorts kollektiv suggestion kring hatet som idé, ungefär lika primitivt som den fotbollshuliganer känner när de startar slagsmål i grupp. Jag vill tro att journalistkåren och delar av vänstern är något mer begåvade än dessa huliganer, och att man, när stridsdammet lagt sig och man får lite perspektiv, ska inse vilken fruktansvärd väg man slagit in på. Och retirera.
(Andra intressanta bloggar om politik, Palestina, Gaza, Iran, fundamentalism, terrorism, Hamas, Mellanöstern, Mellanösternkonflikten, Israel, demokrati,MR, frihet,
yttrandefrihet)