I dag har Sverige en kriminalpolitik som belönar återfall i brott. Ju fler brott någon begår, desto lägre straff blir det. Den som begår ett nytt brott sedan han fått en dom, men inte hunnit påbörja ett frihetsberövande straff, slipper helt någon påföljd för det nya brottet. Det råder total frihet från att straffas i dessa lägen, även om man åker fast och det finns bevis. Inget staff alls. Domstolarna “bakar in” den nya gärningen i den redan utdömda påföljden, utan något som helst påslag.
Och så undrar vi varför Sverige har betydligt fler våldsbrott än världsstaden New York. I Sverige begås fler rån, inbrott, misshandelsfall och våldtäkter än i världens största meteropoler. I Sverige härjar kriminaliteten obehindrat. Den som åker fast slipper varje form av kännbart straff. Spaka ihjäl och misshandla bäst du vill, och svensk socialistisk kriminalpolitik ser dig som offer och tycker synd om dig.
Den som blivit halvt ihjälslagen är ansvarig för att man inte bättre tillmötesgått våldsverkarna. Som Rödeby-pappan. Han skulle givit faan i att försvara sina barn i deras eget hem. Sverige står på trakasserande ligisters sida. De som blivit trakasserade ska därmot dömas. Polisen rev alla anmälningar om trakasserier under lång tid. Sådant ska folk ska stå ut med. Vi ska inte räkna med att polisen griper in — det kan ju vara farligt. Polisen ska gripa fortkörare, vanligt folk som inte gör motstånd. Allt annat förbjuder facket av arbetsmiljöskäl.
Men kanske något är på gång. I ett brev till justitieminister Beastrice Ask föreslår ordföranden i Stockholms polisstyrelse Kristina Alvendal (m) att regeringen inför en form av plusstraff för återfallsförbrytare. Norrköpings Tidningar skriver i ledarsticket Ingen rabatt:
Den som döms för nya brott ska inte kunna dra nytta av det rabattsystem som tillämpas … Enligt polisen finns det en liten grupp, ofta missbrukare, som står för en stor del av vardagsbrotten. Om dessa inte kunde begå brott skulle uppskattningsvis hälften av alla dylika brott försvinna. Samma resonemang gäller den begränsade gruppen grova brottslingar inom den organiserade brottsligheten som på samma sätt drar nytta av lagstiftningen.
Alvendals tankar ligger delvis i linje med det förslag som justitieminister Ask nyligen presenterade. Det kan diskuteras om det är rätt att låsa in brottslingar under längre tid, men man kommer inte ifrån det faktum att en intagen har svårt att begå nya brott mot hederliga medborgare.
Detta strider dock mot kärnan i svensk kriminalpolitik, som ser brottslingen som offret, den det är synd om. Min gissning är att justitieminister Ask inte vågar angripa den socialistiska kriminalpolitiska ideologin i grunden, utan bara inför ett kosmetiskt förslag som inte ändrar någonting.
Brottslingarnas paradis, det är Sverige — här får man rabatt för att begå fler brott.
Alliansens strategi är att inte utmana folkopinionen i arbetsmarknadspolitiken, varför tillgriper man inte samma strategi i kriminalpolitiken? Här vill folkopinionen se hårdare tag mot kriminalitet. Det är bara en liten klick verklighetsfrånvända kriminologer och en politiskt korrekt journalistkår som försvarar dagens haveri till kriminalpolitik.
Om Alliansen vågade lägga om kursen, och tydligt tala om det, är jag övertygad om att de högersossar som röstade på Alliansen men som efter valet gått tillbaka till socialdemokraterna ännu en gång är beredda att rösta på Alliansen. Skärpt kriminalpolitik är en av de mest påtagliga åtgärderna för ökad trygghet som regeringen kan vidta.
(Andra intressanta bloggar om politik, våld, polis, kriminologi, psykologi, kriminalitet, brott, kriminalpolitik, lag o rätt, moral, fängelse, mord, misshandel, Rödeby)