Socialdemokratin har skapat många stora politiker. Två av de största har nu kommit ut med sina memoarer. Och en av de få som förmodligen läst dem är Reidar Carlsson, chefredaktören på Norrtelje Tidning (han har ju lön för sådan tortyr). Vi andra är nog tacksamma att vi slipper. Om vad böckerna handlar, skriver han om i dagens ledare, Två försök att rädda hedern:
Pär Nuder tror, även om han inte skriver det rent ut, att Mona Sahlin inte blir långvarig som partiledare, inte minst eftersom hon vill driva partiets politik mer åt höger än vad han tror att de partiaktiva vill.
Och då vill han efterträda henne. Det är säkerligen därför han skriver boken, och det är därför han tar avstånd från Göran Persson. Och det är därför han i slutkapitlet skriver om vilken väg han tycker att socialdemokratin nu skall välja: en väg som ligger klart till vänster om den Mona Sahlin står för.
Om Mona Sahlin misslyckas, kan man fråga sig om det verkligen är en återgång till 1900-talet som ligger i socialdemokratins intresse. Men inte mig emot. Socialdemokratin får gärna utse Pär Nuder efter valet 2010.
Om förre arbetsmarknads- och jämställdhetsministern Margareta Winberg sammanfattas omdömet:
Frågan är dock om boken … verkligen räddar hennes heder.
Ärligt talat: hur dåliga var de borgerliga när de kunde förlora val efter val mot ett regeringsalternativ som i framträdande positioner hade personer som Nuder och Winberg?
(Andra intressanta bloggar om politik, Val 2010, socialdemokratin, Mona Sahlin, Margareta Winberg, Pär Nuder)