I Svenska Dagbladet skriver Rolf Gustavsson (ej online) om kraven från Mona Sahlin och Wanja Lundby-Wedin om att inskränka rörligheten i Europa som en följd av Vaxholmsmålet. EU:s domstol slog fast att i avvägningen mellan fackliga rättigheter och marknadens fria rörlighet gick svenska Byggnads för långt i stridsåtgärderna mot lettiska Laval. Vid ett EU-möte i Bryssel i veckan diskuterades inskränkningar och mer ofrihet. Gustavsson skriver:
LO-ledarens krav spolades brutalt i en kalldusch från mötets uttalade dissident, Petr Necas, arbetsmarknadsminister i Tjeckien, som nästa halvår leder EU med det gränslösa Europa som motto. Han välkomnade domstolens utslag i Vaxholmsmålet och förklarade att den fria rörligheten för tjänster och arbetskraft måste underlättas, inte begränsas. Den stärker Europas globala konkurrenskraft och för övrigt finns det inte någon europeisk social modell, hävdade Necas.
Det tjeckiska inlägget påminner om de nya villkoren i EU med 27 medlemsländer. I gamla EU anklagar vi de nya medlemmarna för social dumping och i det nya EU uppfattar de våra modeller som uttryck för social protektionism.
Debatten inom EU visar hur viktigt det var att få med de nya EU-länderna. Unionen bildades för att upphäva regler och krångel i handeln över gränserna, men går mot att bli dess motsats. Rädsla och bakåtsträvande motstånd mot förnyelse är mycket starka krafter i dag, inte minst mot bakgrund av finanskrisen.
Men vi måste hålla i minne att det är öppenhet och frihet att utveckla nya produkter och tjänster som skapat vårt välståndet. Drakoniska politiska regleringar och tvång har alltid — alltid — resulterat i misär, elände och förfall.
(Andra intressanta bloggar om politik, finanskris, ekonomi, EU, EU, vaxholmsfallet, bolånekris, entreprenörskap, nyliberalism, marknadsekonomi, tillväxt, kapitalism)