Igår och idag har Svenska Dagbladet stort uppslagna artiklar i papperstidningen om de svenska trupperna i Afghanistan (dock sparsamt på webben: Svenskar i afghanska strider). Det är bra. Sveriges medverkan i detta krig mot diktatur, förtryck och ofrihet — villkor som alltför många människor fortfarende lever under — borde finnas mer närvarande i vårt medvetande.
Jag gillar dock inte tonen i rubriker och ingresser. De är insinuanta och rent korkade. Som när SVD antyder upprördhet över att soldater som skickas till ett krigshärjat område kan hamna i strid. Det ingår så att säga i bilden att en krigssituation kan medföra strider…
Men i artiklarnas texter förmedlas viktiga aspekter som aldrig annars kommer fram i svenska medier. Som denna information:
Antalet dödade soldater i Afghanistan är sedan i vintras fler än i Irak.
Vilka medier har rapporterat om hur framgångsrik utvecklingen är i Irak? Här används uppgifterna om lugnet i Irak jämfört med den fortsatta osäkerheten i Afghanistan. Alltid negativ vinkel, som alltid i medierna.
Och reaktionerna hos de svenska soldaterna är den motsatta mot kritikerna av svensk närvaro i Afghanistan:
— Det är snd at vi inte kan göra mer för att hjälpa afghanerna, det är jobbigt, säger signalisten Anna Nilsson.
— Det är pinsamt. Vi säger att vi är här för att hjälpa till att bygga upp landet. Alla frågar efter hjälp men vi kan inte ge dem det. Vi samlar in information, men vad händer sedan? Ingenting, anser kapten Roger Edelbro …
— Självklart vill man som enskild göra mera. Men det är de här resurserna och organisationen vi har och vår uppgift är i huvudsak säkerhet. Men vi kunde ha mer civila rådgivare som kunde värdera informationen bättre och föra den vidare, säger chefen överste Bengt Alexandersson.
De som är på plats vill alltså göra mer, inte mindre. Afghanerna vill inte heller se slut på den svenska närvaron:
— Vi uppskattar att till och med de svenska kvinnorna rest hemifrån för att komma hit och göra någonting för oss, säger byälsten Manan i Turma Quduq.
Förmodligen är Afghanistan-insatsen den mest effektiva biståndsinsats Sverige någonsin gjort. Här används svenskt manskap för att skapa säkerhet åt civila, åt kvinnor och barn. Något viktigare bistånd är svårt att tänka sig.
Dessa soldater finns dessutom på en avgörande global ideologisk frontlinje, den mellan å ena sidan frihet, demokrati och utveckling och å den andra ofrihet, tyranni och fattigdom. Om västerlandet skulle överge Afghanistan och andra oroshärdar, skulle tyranniet flytta fram sina positioner och komma allt närmare oss. Det är långt mycket klokare att ta striden i Afghanistan och där pressa barbariet på reträtt, än att låta det sprida sig till våra miljöer så att striden uppstår på våra gator.
Mer i bloggen: Trupper i Afghanistan vår tids bistånd, Försvarsministern understryker riskerna för soldaterna, Iran underblåser strider också i Afghanistan, Korrumpera inte Röda Korset
(Andra intressanta bloggar om politik, säkerhetspolitik,försvaret, försvarspolitik, försvarsmakten, Afghanistan, fundamentalism, terrorism,rasism, islamofobi, bistånd, demokrati, MR, frihet, yttrandefrihet)