Skribenten Christer Isaksson, fd medarbetare åt Ingvar Carlsson, har skrivit en bok om en svensk politikers karriär, I väntan på Mona Sahlin. Den kommenteras i Nya Wermlands-Tidningen, Vad vill Sahlin med politiken?
Det är som Isaksson skriver många inom Rörelsen som hoppas på Sahlin. Men fram tills nu har hon inte visat tecken på att bli en nydanare med visioner. Och de frågor som nu ställs blir inte lättare att besvara längre fram. Till bilden av Mona Sahlin hör förstås att hon inte valdes för att vända upp och ner på partiprogrammet. Hon valdes därför att många trodde och tror att hon kan hålla ihop socialdemokraterna och Rörelsen bäst. Och det gör man inte genom att förnya och utmana.
Den analysen tror jag på. Hon ligger lågt eftersom hon inte har mandat att förändra. Hon ska föra fram arvet efter Ingvar Carlsson/Göra Persson i valet 2010. Inget nytt. Utan det gamla vanliga.
Frågan är om svenska folket verkligen vill ha det, 1900-talets politik på 2000-talet. Alliansen står ju inte för särdeles mycket förnyelse de heller, men nog är det mer än Monas Rörelse.
(Andra intressanta bloggar om politik, Val 2010, SAP, Sahlin)