Tredje och sista dagen på mitt utskotts studieresa till Singapore träffade vi landets motsvarighet till FBI som utreder och åtalar i korruptionsmisstänkta.
Snacka om tydlighet. De flesta fall utreds och döms inom ett år, medan det i EU inte är ovanligt med 5 åriga utredningar. Byrån CPIB har mandat att arrestera och genomföra husrannsakan med sin egen polisstyrka.
CPIB är känd för sin effektivitet inte bara i att hitta olagligheter, de utbildar all offentlig personal återkommande i etik via e-learning. Skolornas elever får tool-kit med checklistor om hur man ska uppföra sig.
Man ser också till att företag i riskbranscher är med i samverkan för att ha ett öga på dem. Särskilt företag som i andra länder varit inblandade i härvor. ”Gör det inte här – vi ser er!” Så kan man kanske summera det förebyggande arbetet.
En term jag inte kände till är “finansial embarresment”. Alla offentligt anställda som har skulder på tre månadslöner måste anmäla detta eftersom de då anses sårbara för utpressning. (Vad jag förstod är bolån undantagna.)
Frågan är om inte varje medlemsland i EU borde ha en sådan här polis/åklagarstyrka, med långtgående befogenheter. Jag tror inte EU kan hantera detta eftersom kulturen kring korruption är väldigt olika i olika länder.
Singapore har denna noll-tolerans som nationell affärsidé. Alla ska veta att de kan handla och verka i landet utan att behöva ägna sig åt mutor och annat skumrask. Så borde varje nation i Europa också tänka. Bara med ett helhetsgrepp kan den cancer som korruption är bekämpas.
