Mycket av valrörelsen liknar en stökig skolgård i mellanstadiet. Påhopp och anklagelser om trams dominerar, medan vår tids viktigaste samhällsfrågor hamnar i skugga. Orsakerna är flera.
I Göteborgs-Posten ondgör sig Adam Cwejman över hur valrörelserna ser ut: “Kriget i Ukraina, USA:s förändrade roll och Europas ekonomiska stagnation formar Sveriges framtid. Ändå ägnar public service dem förvånansvärt lite uppmärksamhet.”
Orsakerna är många.
1. En viktig förklaring är att medier – och därmed det offentliga samtalet – fokuserar på konflikter och skillnader. Om nästan alla partier är överens om något, som stödet till Ukraina, då finns inga motsättningar i frågan och därmed inget att debattera.
2. Frågor som är stora och består av mängder med aspekter och synsätt, blir så komplicerade att få orkar ägna tid åt dem. Varken journalister eller mediekonsumenter.
3. Politiskt ledarskap ägnas åt kortsiktiga aspekter eftersom fokus på långsiktiga samhällsförändringar inte gynnas. Ett undantag är Sverigedemokraternas fokus på migrationens katastrofala följder. I två årtionden försökte alla andra tysta ned denna fråga, men Åkesson höll i och till slut fick den genomslag.
4. Journalister sänker debattnivån. Aftonbladets chefredaktör Anders Lindberg har flera gånger anklagat statsminister Ulf Kristersson för att vara en “Franz von Papen” sedan han inledde samarbete med Sverigedemokraterna. Därmed menar Lindberg indirekt att Åkesson är Hitler. Denna nivå är under golvet. PEN-ordförande ger i debattartikel rådet: “Ett allmänt råd är att aldrig gå på en enskild journalist eller redaktion för att de gör sitt jobb. Aldrig någonsin! Bemöt endast sakfrågor”. Men hur bemöter man sakligt Anders Lindbergs ständiga naziinsinuationer? Det får vi inget svar på.
5. Alexis de Tocqueville, grundaren av den moderna statsvetenskapen, sa redan för 190 år sedan att demokrati tenderar att leda till ytlighet, konformism och trivialiserad samhällsdebatt. I Democracy in America (1835) berömde han demokratins styrkor – jämlikhet, lokal självstyrelse, föreningsfrihet och engagemang – men varnade samtidigt för inneboende risker. Han såg demokratin som oundviklig i modern tid, men inte ofarlig.
6. SVT och SR kan inte bära huvudansvar, de är kuggar i maskineriet – överösta av skattemiljarder visserligen, men pengar ger inte kvalitet (budgeten borde hårt beskäras).
Förflackning och skarpa tidevarv
Av någon märklig anledning växlar tidsandan i den fria västvärlden över tid. Vi hade en guldålder på 1980-talet då ekonomin befriades från planekonomi i väst och från kommunism i öst tack vare stort ledarskap av Margaret Thatcher, Ronald Reagan och påven Johannes II. Och vi har ju längre tillbaka också storhetstider för konst och filosofi, som blir oöverträffad i tusentals år.
Men de senaste 30 åren har klåpare och tokstollar hamnat i ledarpositioner överallt i Europa och USA. Det är ju självskadebeteende som orsakar att Europa är så sårbart mot Ryssland-Kina, det Cwejman tycker är en av de tre största frågorna. Att som Tysklands Angela Merkel lägga ner stor del av elproduktionen (stänga 64 kärnkraftreaktorer), göra sig beroende av rysk gas och köpa allt mer verkstadsprodukter från Kina (som betalade deras upprustning) måste hamna på listan över världshistoriens värsta missgrepp.
Att lägga ansvaret för att blottlägga detta på public service känns lite orättvist. Det är så många andra som borde varnat, agerat, ifrågasatt och kommit med alternativa strategier.
Och vi ser ju hur universiteten anställer charlataner och storskrävlare utan någon som helst kompetens som professorer. (Se mer: LBC, UnHerd, Times) Cambridge var ett kunskapens centrum men är nu värsta sortens obegåvade cirkus för galna clownerier. Detta på grund av vänsterns woke där man kvoterar in folk utefter hudfärg/bakgrund och där kunskap inte betyder något.
Hur ska medier kunna göra ett bra jobb om den akademiska världen inte kan upprätthålla kunskap och intellektuell hederlighet?
Sedan 30 år lever vi i en epok där dårskap hyllas och kunskap hånas. Såväl inom politik, akademi, myndigheter som media.
Denna epok borde vi alla göra allt för att komma ut ur.