Jag är Europaparlamentets ansvarige för granskningsrapport av Europeiska investeringsbankens finansiella aktiviteter under 2024. I den finns kritik mot att man beviljat Northvolt cirka tio miljarder kr (€942 million) och efterlyser analys av vilken riskbedömning som gjordes.
Tidigare års rapporter till parlamentet om EIB har innehållit fokus på hur viktig “grön omställning” är, liksom krav på ökad jämställdhet mellan könen i anställningar och chefspositioner inom banken. Detta har jag inte lyft fram i min rapport.
I stället har jag påpekat vikten av att investeringar i ekologisk hållbarhet måste bygga på “resultatorienterade indikatorer som CO2-minskade utsläpp per satsad euro”.
Kritik mot Northvolt
Jag skriver också att det finns anledning att “uttrycka oro” (förlåt, men detta är EU-terminologin som används) angående Northvolt konkurs och “noterar riskerna med Stegra”. Jag efterlyser utvärdering för att lära av läxan att okritiskt satsa på “grön omställning”, i detta fall en batterifabrik för elbilar och ellagring.
I min rapport kräver jag dessutom stärkta regler för att förhindra intressekonflikter, som den när en socialdemokrat är vice ordförande i EIB samtidigt som en partikamrat ingår i ledningen för sökande bolag, Northvolt. (Tomas Östros, S, beviljade lån medan Anders Sundström, S, var rådgivare åt Northvolts styrelse)
Omprioritering till försvarsinvesteringar
Jag påpekar att husbyggande är en lokal och nationell fråga som EIB knappast borde ägna sig åt, dels med tanke på att EU och institutioner som EIB ska verka för gränsöverskridande verksamheter. Dels eftersom den ordinarie marknaden finns tillgänglig för den typen av viktiga projekt.
Istället vill jag se en större satsning på att stärka försvarsförmågan i Europa, alltså häva förbudet mot att låna ut medel till produktionen av vapen och ammunition. Förut hade EIB samma korkade regler som många fonder ålagt sig, att inte alls ha med försvarsindustrin att göra. Detta har lättats för EIB, som får låna ut till infrastruktursatsningar som avser stärka Europas försvar, men inte till vapen och ammunition. Denna restriktion vill jag se hävd.
Vad fan får vi för pengarna?
Gång på gång försöker jag föra in ett nytt tänkande i den ekonomiska hanteringen i EU-sfären. Mycket tid ägnas åt att kontrollera att verksamheter följer juridiska regler, medan inget fokus finns på vad skattebetalarna får ut av att miljarderna flödar ut till allt möjligt.
Så här skriver jag (på EU-byråkratiska): Betonar att lån till investeringar “bör bedömas utifrån kvaliteten på sina insatser och deras mätbara effekt snarare än bara den mängd finansiering som används; insisterar på att rapporteringen måste flytta fokus från inputbaserade mätvärden till effektbaserade indikatorer som visar verkliga ekonomiska resultat”.
På svenska: Vad får skattebetalarna ut av EIB:s beslut om lån?
Enorma summor
För en svensk handlar många EU-aktiviteter om gigantiska summor. EIB hanterade 2024 ungefär en halv svensk statsbudget:
EIB-gruppen (som består av både investeringsbanken och EU:s investeringsfond) tecknade nästan 89 miljarder euro (900 miljarder svenska kronor) i ny finansiering för över 900 projekt, vars syfte ska vara att stärka Europas konkurrenskraft, säkerhet och gröna omställning.
Det säger sig självt att när enorma mängder pengar byter händer blir det svårt att behålla kontrollen, och att risken för att korruption florerar blir stor.
Nu ska andra partigrupper komplettera
Nu när jag skrivit min rapport kommer övriga sju partigrupper att lämna sina synpunkter. Mina ambitioner ovan kommer att utmanas från vänstersidan. Återstår att se var majoriteten hamnar. Jag hoppas vi kan få stöd för de viktigaste punkterna så att de blir kvar när parlamentet har röstat om den i vår.
*
Se mer: DRAFT REPORT on the control of the financial activities of the European Investment Bank Group — annual report 2024 (pdf).